Under helgens SSU-kongress gjorde LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och SSU-ordföranden Philip Botström ett gemensamt utspel.
De ställde två krav. Dels vill LO och SSU att staten ska satsa 70 miljarder kronor för att utveckla välfärden i kommunerna fram till 2022. Dels vill de ha en ny bred skattereform.
Kravet på 70 miljarder kronor mer till välfärden är allt annat än orealistiskt.
En rad av varandra oberoende bedömare (bland andra SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist, KI, RRV och SKL) har pekat på att det behövs kraftiga statsbidragshöjningar för att bibehålla och stärka kvaliteten i vård, skolor och omsorg.
Därför är LO- och SSU-kravet om mer pengar till välfärden i allra högsta grad befogat.
Om det är något som framstår som orealistiskt i dagsläget är det istället högerkraven på stora skattesänkningar.
Reformutrymmet i den kommande statsbudgeten måste reserveras för välfärdssektorn.
Bra är också att SSU och LO lyfter behovet av en bred skattereform. Som jag skrev i en NSD-ledare redan 16 januari 2016 behövs en ordentlig översyn av hela skattesystemet.
Det skulle behövas en lika stor skattereform som 1990-91 när S och FP (dagens L) gjorde upp.
SSU och LUF (Liberalernas ungdomsförbund) har dessutom visat att det går att resonera över blockgränsen även i dagens politik. 2013 tog de två ungdomsförbunden fram en gemensam rapport om skattesystemet.
Det är en fingervisning till de äldre i respektive partier om att det går att prata förändringar i skattesystemet även i det moderna Sverige.
Om SSU och LUF kan borde det vara möjligt för Stefan Löfven och Jan Björklund