Ständigt solsken och evigt mörker

När det är goda tider kommer alla positiva kurvor att peka uppåt i all evighet. Tillväxten stiger, konsumtionen ökar, investeringarna tar fart, lönerna åker upp. Bara en sanning får plats: DET ÄR GODA TIDER OCH KOMMER ATT SÅ FÖRBLI.

Vintersolståndet i Luleå skärgård.

Vintersolståndet i Luleå skärgård.

Foto: Kurt Engström

Ledare2009-02-27 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
(Det är lite av samma mentalitet som finns i sportvärlden. Om det går bra för de svenska skidåkarna i något mästerskap framställs det som att det ska gå bra även i fort-sättningen. Bara guld räknas.)
De som varnar för att det en dag kanske inte kommer att vara fullt lika bra i ekonomin blir kallade svartmålare, pessimister och dysterkvistar. Regeringspartier, företag, kvartalskapitalister, organisationer och en del enskilda har ofta ett intresse av att inpränta DET ÄR GODA TIDER OCH KOMMER ATT SÅ FÖRBLI. Då är det lättare att sälja hus och möbler, en del kan vinna röster och medlemmar.

Så händer något i den komplicerade mekanism som heter världsekonomin och scenförändringen är total. Man väntar att de dåliga tiderna ska följas av ännu sämre - och så ska det förbli, till den yttersta dagen. Det finns inget ljus i tunneln. Vägarna är blockerade. Möjligheterna uttömda. De som talar om att ljuset kanske kan upptäckas efter nästa krök i tunneln kallas skönmålare.

Alla vet att det svänger i ekonomin. Sju svåra år följs av sju feta. Men den kunskapen kan påverka försäljningsvolymerna negativt. Om folk får för sig att spara till sämre tider kan det få oönskade konsekvenser, särskilt då för kvartalskapitalister.
För ekonomijournalister borde det vara en utmaning att berätta vad som kommer att ske. Alla vet ju att de goda tiderna inte består
i all evighet. Men det är enklare att berätta vad som hänt (KRASCH
I X-BOLAGET I GÅR). Dessutom kan den som mitt i en högkonjunktur talar om dåliga tider bli betraktad som taktlös; det är ungefär som att i ett tal till brudgummen påminna om obetalda skulder.

Eftersom alla vet att det böljar i ekonomin skulle det gå att förbereda: samla i ladorna så att man har till sämre tider. Men hur ska man lyckas med det när linjen är att de goda tiderna ska bestå i evig tid? Dessutom finns det alltför ofta kortsiktiga ägare som vill ha pengar i han-den och inte är så pigga på att firman ska lagra i ladorna.

Aha, det är fråga om planekonomi av östtysk modell, säger någon. Nejdå, inte alls. Både från demokratiska och samhällsekonomiska utgångspunkter var det systemet förkastligt.
Det handlar i stället om en intelligent planering inom de marknadsekonomiska ramarna. Ett exempel är Norge. Man sätter inte sprätt på de enorma inkomsterna från oljefälten utan placerar pengarna "på bok". Det är ett sätt att skapa utjämningar över tid.
I den senaste statsbudgeten, som presenterades i januari 2009, framgår att man använder mer av oljepengarna för att minska effekterna av finanskrisen. Det gör att det västra grannlandet klarar sig bättre än de flesta andra.

Myterna om den eviga lågkonjunkturen och de evigt goda
tiderna måste krossas. Då finns bättre förutsättningar att planera tillvaron på ett förnuftigt sätt.