I början av maj presenterade LO, Landsorganisationen, en rapport med det ganska osexiga namnet ”Facklig organisering och jämlikhet”. Innehållet är dock mer upphetsande.
Jakob Molinder, filosofie doktor i ekonomisk historia, har gått igenom internationell forskning i ämnet.
Hans slutsats är klar. Ekonomisk jämlikhet främjas av facklig organisering och kollektivavtal. De sociala klyftorna är mindre i länder där många är med i facket.
Det är ett samband som borde intressera alla som vill utveckla jobb, tillväxt och välfärd i Sverige.
En jämlikhetsinriktad politik är nämligen också en grund för ekonomisk utveckling.
Om det råder nu i princip konsensus mellan OECD, Världsbanken och Internationella valutafonden.
Angel Gurría, generalsekreterare för OECD, hyllade Sverige när han presenterade en rapport i februari 2017:
”Om vi kunde exportera den svenska modellen till hela världen, så skulle den vara en mycket bättre värld. Om vi kunde exportera bara delar av den framgången som Sverige haft när det gäller jämlikhet – och jämställdhet specifikt – this world be a much better place”.
Bara ett exempel: Det jämlikhetsinriktade Sverige är ett av världens mest innovativa länder.
Sverige lämnade in ungefär 370 internationella patentansökningar per en miljon invånare under 2016. Det räckte till en silverplats globalt bakom vinnaren Schweiz. Japan knep tredjeplatsen, skriver TT.
Det är siffror som de flesta svenskar gläds åt, oavsett partipolitiska sympatier. Men det är viktigt att komma i håg att resultaten inte kommer av sig själv.
En förklaring är, som påpekas i LO-rapporten, att Sverige har en stark fackföreningsrörelse som driver på för att folkflertalet ska få del av vinster och ekonomiska förbättringar.
Trygghetssystem, omställningsförsäkringar och generell välfärdspolitik ger fler chansen att pröva sina vingar, testa nya idéer och projekt.
Rättvisan är produktiv. Trygga människor vågar mer.
Därför bör också andra än LO, TCO och Saco oroas när den fackliga organisationsgraden viker nedåt.
Den fackliga anslutningen bland arbetare nådde sin högsta notering år 1995 då 88 procent av arbetarna var fackligt anslutna. Därefter har den minskat med cirka en procentenhet per år ner till dagens 63 procent. Det är en trend som försvagar facket – och således även jämlikhetssträvandena i Sverige.
Av det skälet var det ett litet men viktigt steg att fackföreningsavgiften blev avdragsgill från och med 1 juli i år. Nästa steg borde vara att göra även a-kasseavgiften avdragsgill.
Det kan medverka till att upprätthålla den fackliga organisationstrenden och stärka facket – och således medverka till att göra Sverige såväl mer jämlikt som ekonomiskt starkare.