I början av 2003 tillsatte dåvarande statsministern Göran Persson (S) ansvarskommittén med uppdraget att se över hela samhällsorganisationen på regional nivå.
2007 hade gruppen arbetat klart. Bland annat var den helt enig om att dagens landsting är för små för att erbjuda optimal sjukvård.
Den specialiserade sjukvården behöver större patientunderlag och mer resurser än vad landstingen kan erbjuda, framhöll ansvarskommittén.
Den föreslog att dagens 21 landsting skulle skrotas och ersättas med mellan sex och nio regioner med 1,5 till 2 miljoner invånare. Ett större befolkningsunderlag skulle trygga och utveckla kvaliteten i hälso- och sjukvården.
Motståndet i det politiska systemet blev dock för stort. Alltför många såg sina revir hotade och satte käppar i hjulet för förändringsprocessen.
Problemen för landstingen/regionerna har emellertid inte blivit mindre sedan dess.
Därför uppvaktade en enig styrelse från SKL (Sveriges kommuner och landsting) nye civilministern Ardalan Shekarabi (S) direkt efter regeringsskiftet 2014. I spetsen för delegationen gick dåvarande SKL-ordföranden Anders Knape (M).
Han och övriga uttryckte stor oro för den ekonomiska utvecklingen i landstingen och utmaningarna för svensk sjukvård. SKL-folket uppmanade regeringen att ta initiativ till en regionreform.
Sagt och gjort. Två förhandlingspersoner tillsattes.
De kom ganska snabbt fram till samma slutsatser som ansvarskommittén 2007. I ett delbetänkande sommaren 2016 föreslog de bildandet av Norrlands, Svealands och Västra Götalands (med Värmland) län och landsting i ett första steg. I remissbehandlingen tog samtliga berörda landsting ställning för en sådan regionreform.
Men det gick troll i frågan även denna gång
Under hösten upptäckte ett antal borgerliga politiker och opinionsbildare att det gick att använda regionfrågan som ett slagträ mot den rödgröna regeringen.
Trots att Anders Knape och andra borgerliga SKL-företrädare varit pådrivare för en regionreform beskrevs den nu som ett uttryck för socialdemokratisk centralism och maktfullkomlighet.
Helt plötsligt saknades en riksdagsmajoritet. Ännu en gång blev det bara pannkaka av en påtänkt regionreform.
Måhända är det till glädje för de som vill ge Shekarabi och sossarna en knäpp på näsan. Men det är under alla omständigheter inget som löser problemen i sjukvården.
I endebattartikel i Vestmanlands läns tidning 3 augusti 2016 skrev de två förhandlingspersonerna Barbro Holmberg (S) och Kent Johansson (C):
”Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar kopplat till demografi, ett nytt sjukdomspanorama där kroniska sjukdomar dominerar, större krav från invånarna och snabb medicinsk och teknisk utveckling. Flera landsting saknar i dag tillräckligt befolkningsunderlag och resurser för att kunna göra effektiva investeringar och för att kunna bära, utveckla och rekrytera spetskompetens och kunna ta emot och omsätta ny kunskap.”
Det är allvarsord som är lika aktuella nu.
Den som studerar SKL:s kvalitetsöversikt kan konstatera att det finns mycket stora skillnader mellan landets olika landsting/regioner.
Till exempel hamnar region Norrbotten i bottenskiktet när det gäller diabetes, kvinnosjukvård, kirurgisk behandling och palliativ vård.
Det är dock inte konstigt. Region Norrbotten (med hög andel äldre, stor glesbygd och svagare skattekraft) har helt andra förutsättningar att bedriva sjukvård vård än Västra Götaland.
Nu gäller det emellertid att göra vad som kan för att trygga en likvärdig och god sjukvård i hela landet.
Både Ardalan Shekarabi och sjukvårdsminister Gabriel Wikström har dragit slutsatsen att det behövs en starkare statlig samordning och styrning.
Det är steg i rätt riktning. Men själv tycker jag att det socialdemokratiska partiet skulle gå ännu längre vid vårens kongress och ta ställning för att förstatliga all sjukhusvård.
Norge har en modell som fungerar.
Staten övertog ansvaret för sjukhusen från fylkeskommunerna (länen) 2002. Sedan dess är det de folkvalda politikerna i folketinget (riksdagen) som har huvudansvaret och avgör den övergripande inriktningen. Fem av staten ägda regionala hälsobolag står för den löpande driften.
Ett antal fylkespolitiker, som fick lämna ifrån sig makt, muttrar fortfarande. Men patienterna har inte tagit skada.
"Vi har i dag en förbluffande grad av jämlika vårdtjänster i Norge", konstaterar professor Olav Helge Førde i en intervju med svenska Yle.
Det borde vara en vägledning även för svensk sjukvårdsdebatt.