De närmaste två decennierna måste sammanlagt runt 400 000 kvadratmeter bostäder och lokaler samt kända byggnadsminnen som stadshus och unik kyrka i Kiruna ersättas eller flyttas när LKAB:s gruvområde tränger allt längre in i Kiruna stad. Ett gigantiskt projekt som kräver att regering och riksdag och inte bara lönsamma gruvbolaget LKAB helhjärtat stöttar kommunledningen.
En offensiv och aktiv politisk opposition måste här jaga på en alltför passiv regering som inte riktigt vill ta det ansvar som Kiruna kommun - och i lite mindre skala i Gällivare kommun - förväntar sig.
Tänk bara på följande: Regeringen Reinfeldt tycker, så här långt, att hela stadsomvandlingen i Kiruna och Malmberget/Gällivare är en “affär" mellan LKAB och kommunerna.
Den hållningen är orimlig. Varför?
1) Utan klara direktiv från regeringen till helstatliga LKAB att nu årligen fondera pengar för hela stadsomvandlingen eller alternativt att staten själv direkt åtar sig att “täcka upp" så att resurserna blir tillräckliga för att klara hela denna jättelika stadsomvandling så blir kommunledningarna lämnade i sticket att ensamma ta hela det övergripande planeringsansvaret. Detta trots att det ju är gruvföretaget som staten äger som orsakar förändringen.
Hittills har staten/regeringen på den här avgörande punkten abdikerat. Man säger bara att det är LKAB:s ansvar, utan att tumma på avkastningskravet (vinstutdelningen till staten) och utan att ge LKAB direktiv att fondera pengar för omvandlingen i den omfattning som hela projektet kommer att kräva. (De tre miljarder LKAB hittills själva fonderat till stadsomvandlingen i Kiruna räcker inte på långa vägar.)
2) Minerallagen är visserligen tydlig om LKAB:s ansvar. Men av den följer bara att LKAB behöver ersätta marknadsvärdet plus 25 procent för de fastigheter som måste rivas vid stadsomvandlingen. Men det räcker inte på långa vägar för att täcka kostnaden när man bygger nytt. Ett exempel: Den som idag bor i en trerummare i Bolagsområdet (t ex Ullspiran) betalar drygt 5 000 kr i månaden medan en nybyggd lägenhet lär kosta dubbelt så mycket.
Vilka klarar den kostnadsökningen? Pensionärer allra minst så. Ett särskilt stöd - bostadsstöd - lär behövas under ett antal år.
Men någon lagstiftning finns icke som “tvingar" LKAB att betala ett hyresbidrag på t ex kanske 50 procent (eller lite mer) av höjningen till alla dem som efter gruvans utvidgning måste flytta till en nybyggd, mycket dyrare lägenhet/bostad. För ekonomiskt svaga grupper lär bidraget behöva bli ännu större för att de ska klara den merkostnaden vid flytten.
Ansvaret för att detta hanteras rimligt måste staten (inte kommunen) ta på sig på ena eller andra sättet! Allt annat är oacceptabelt.
3) Plan- och bygglagen är inte den heller utformad för att så här stora stadsomvandlingar och någon Lex Malmfälten finns heller inte “i pipen" för att olika statliga myndigheter ska agera “generöst" i sina lagtolkningar. Till exempel bör Statens fastighetsverk medge nödvändiga markköp som Kiruna och Gällivare behöver göra för sin kommande planering redan innan detaljplanen är klar för deras respektive stadsomvandlingar.
Också här måste staten ta ett större ansvar. Särskilt med tanke på att allt nytt som ska byggas blir kanske dubbelt så dyrt som det gamla och kommunen därtill har behov av att genomföra förändringen planmässigt samlad.
Ett ökat statligt ansvar krävs för att stadsomvandlingen i Malmfälten ska genomföras på bästa tänkbara sätt! En särskild Malmfälten-proposition från regeringen vore inte alls fel i detta läge!
Här finns utrymme för lite pådrivande oppositionsarbete i riksdagen för att öka trycket på regeringen.
Inte minst S-ledaren Stefan Löfven, f d fackordförande för IF Metall, borde lätt kunna begripa det här och hur det hänger ihop med gruvnäringens expansion och jobbtillväxt i norr!