Det har länge talats om Socialdemokraternas svårigheter att vinna storstadsväljarna. Men faktum är att Sveriges både andra och tredje största stad har rödgrönt styre.
I Göteborg leder Annelie Hulthén en koalition med S, V och MP. I Malmö är Ilmar Reepalu kommunstyrelsens ordförande sedan 1994.
Därför ska vi akta oss för att räkna bort Socialdemokraterna som storstadspolitisk kraft. Partiet kan vinna val även i storstäderna.
Nyligen hörde jag Annelie Hulthén tala om "(S)kyltfönstret Göteborg". Anförandet handlade inte om några politiska märkligheter.
Det socialdemokratiska partiet i Göteborg har inte bytt ideologi. Det har inte behövt bli ett skattesänknings- och privatiseringsparti för att vinna Göteborg.
Göteborgare, stockholmare eller malmöbor är inte heller några exotiska djur på zoo. De är som folk är mest.
De vill ha jobb till skälig lön. De vill kunna välja mellan hyresrätt, bostadsrätt och egnahem till rimliga kostnader. De vill ha fungerande dagis, skolor och äldreomsorg.
De vill att kollektivtrafiken funkar. De vill känna trygghet när de går hem från bion eller restaurangen. När de blir sjuka vill de ha en god sjukvård.
Med andra ord: Det klassiska socialdemokratiska riktmärket - ett välfärdssamhälle för alla - fungerar för både stad och land.
Det handlar inte om att uppfinna en särskild sorts politik för Pajala och en annan för Göteborg.
Alla ska med. Ingen ska exluderas. Alla delar av Sverige spelar en roll. Olika landsändar ska inte ställas mot varandra.
"Vi ska ha en bred politik för hela landet även om tilltalet kan skilja sig åt beroende vem vi talar med", understryker Annelie Hulthén.
Icke minst behövs ett tilltal som fungerar även hos breda medelklassen i Stockholm. Där har det brustit de senaste valen.
Det gäller att visa att S-politiken även gäller för sjuksköterskor, ingenjörer och lärare i Stockholmsområdet.
Även tjänstemän i Stockholm är betjänta av att det finns fungerande offentlig service och socialförsäkringar.
Ingen är osårbar. Alla kan drabbas av ohälsa och arbetslöshet.
På sin blogg pekar LO-utredaren Kjell Rautio på att sociologer i USA länge talat om "medelklassens fallandeångest" som en viktig politisk faktor.
" Det handlar helt enkelt om att man där snabbt riskerar att fattiggöras om man förlorar jobbet eller blir sjuk", konstaterar Rautio.
Det är en faktor som rimligen borde spela en roll även i svensk politik.
Starka sociala skyddsnät är av värde inte bara för arbetarna i Överkalix utan även för tjänstemännen i Österåker.
Även medelklassen drabbas när trygghetssystemen urholkas.