Filmen Lilja 4-ever skakade om när den hade premiär i augusti 2002.
Regissören Lukas Moodysson skildrade den vidriga sex- och människohandeln i Europa. Trafficking blev ett begrepp i samhällsdebatten.
Det ordnades manifestationer och togs politiska initiativ.
”Stoppa sexhandeln i Barents”, löd rubriken på ett seminarium på Sunderby folkhögskola 24 mars 2003, arrangerat av dåvarande Europaparlamentarikern Ewa Hedkvist Petersen och med utrikesminister Anna Lindh som huvudtalare.
Anna Lindh berättade att regeringskansliet förberedde en nordisk–baltisk kampanj mot trafficking och hur hon lyfte diskussionen om sexhandeln i EU-sammanhang.
”När jag tog upp frågan första gången vid EU-toppmötet för tre år sedan betedde sig de andra ministrarna som ett gäng fnissiga småpojkar på sexualundervisningen. Men nu börjar de förstå vidden av problemet”, sa Anna Lindh vid seminariet i Sunderbyn, knappt ett halvår före sin alltför tidiga bortgång.
Fler och fler fick upp ögonen för att sexhandeln är en cynisk, smutsig och snuskig hantering.
Unga kvinnor (många av dem bara flickor) behandlas som handelsvaror likställda med kylskåp eller skor.
Till detta ska läggas riskerna med hiv, aids, tuberkulos och andra smittsamma, allvarliga sjukdomar som får ökad spridning genom sexhandeln.
En del har skett sedan Lilja 4-ever och början av 2000-talet.
Den svenska sexköpslagen, som tillkom 1999, var länge unik i världen. Men nu har Island, Norge, Finland, Storbritannien och Frankrike följt Sverige i spåren och infört olika former av lagar mot köp av sexuella tjänster.
Det återstår emellertid ofantligt mycket att göra.
Europaparlamentets statistik talar om nästan 16.000 kända offer för människohandeln inom EU. 71 procent av offren var kvinnor och flickor, och mer än hälften under 25 år gamla.
Det handlar först och främst om sexuellt utnyttjande (67 procent av fallen) men även tvångsarbete, organhandel och hushållstjänster.
Mörkertalet är dessutom med all säkerhet mycket stort. Det är en ljusskygg och kriminell verksamhet som de inblandade inte vill tala så högt om och som är svår upptäcka.
Därför är det bra att Europaparlamentarikern Anna Hedh (S) och hennes partikollegor lyfter diskussionen på nytt inför vårens val till Europaparlamentet.
”Exploatering av kvinnor för sexuella ändamål är ett mycket utbrett fenomen och ett mycket kraftigt uttryck för mäns överordning över kvinnor”, skriver Anna Hedh och S-gruppen i Europaparlamentet i en färsk rapport.
S-gruppen efterlyser därför en ny EU-strategi mot människohandeln.
I rapporten presenteras exempel på en rad åtgärder som den nya EU-kommissionen bör initiera:
• En rekommendation att kriminalisera användandet av tjänster från människohandelsoffer.
• Kamp mot sexköp via det gränsöverskridande polissamarbetet inom EU.
• Ett stärkt legalt skydd för offer som vittnar om människohandeln.
Tyvärr är S-kraven inget allmängods i Europapolitiken. Det finns reaktionära, nationalistiska och populistiska krafter som driver på i en annan riktning.
Tyska institutet Fredrich-Ebert Foundation Research talar om ”en modern antifeminism” som har sin huvudsakliga verksamhet på Internet. Antiabortrörelsen gör framsteg i EU-länder som Kroatien, Italien, Polen och Slovenien. Högerextrema politiker, som försvarar det som kallas en ”naturlig könsordning”, har fått luft under vingarna.
”Den könskonservativa aspekten av högerpopulismen är mycket tydlig på europeisk nivå”, konstaterar S-gruppen i sin rapport.
Det säger något om de värden som står på spel i valet till Europaparlamentet.
Låt inte Europaparlamentet bli en tummelplats för de extrema krafterna! Rösta på partier och politiker som står upp för jämställdheten och kvinnors rättigheter!