Sommaren 2007 ställde sig 69 röda, blåa och gröna kommunalråd i norra Sverige bakom ett gemensamt upprop.
De påpekade att det är orimligt att ha samma strandskyddsregler i glesbebyggda Norrlandskommuner som överexploaterade områden i Stockholm och Göteborg.
Det räcker egentligen med att begrunda verkligheten i inlandskommunen Arjeplog. I Arjeplog finns 8 767 sjöar som till ytan är större än en hektar.
Det finns omkring 2,5 kilometer strandremsa per invånare!
Då känns det märkligt att det inte ska gå att bygga nära vattnet.
Slutsatsen är klar. Det går att bygga mer längs stränderna i kommuner som Arjeplog, Pajala, Jokkmokk och Överkalix utan att det äventyrar viktiga miljö- och friluftsintressen.
Det kommer ändå att finnas hur stora möjligheter som helst för allmänheten att hitta öppen strand.
Det kändes som att dåvarande miljöministern Andreas Carlgren (C) både lyssnade och tog till sig argumenten. Ett nytt regelverk utarbetades.
Onsdag 29 april 2009 tog en bred riksdagsmajoritet ställning för att införa, som det kallades, mer verklighetsanpassade strandskyddsregler. Både S-, C- och M-politiker gjorde tummen upp.
En som var glad var dåvarande riksdagsledamoten Stefan Tornberg (C), Luleå.
”Det är mycket välkommet inte minst för oss i Norrbotten som länge få lida av en fyrkantig tillämpning som inte tagit hänsyn till att förutsättningarna skiljer sig åt i vårt land”, skrev Tornberg i NSD.
Den nya lagen skulle ge mer utrymme för regionalt och lokalt anpassade bedömningar. I de delar av Sverige där det finns gott om stränder och lågt bebyggelsetryck skulle det bli lättare att bygga.
Blev det så? Nej! Nio år efter riksdagsbeslutet och den nya lagen är kritiken mot strandskyddet minst lika stark som tidigare.
Gles- och landsbygdskommunerna upplever inte att förändringarna underlättat byggande i strandnära områden.
Därför gick Socialdemokraterna till val på att luckra upp strandskyddet.
”Jag har under min Sverigeresa besökt snart alla landsbygdskommuner, och det finns en fråga som har kommit upp i varenda kommun, och det är byggande i strandnära lägen”, sa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) under landsbygdsriksdagen 18 maj 2018.
Ett liknade budskap torgfördes från M och C.
”Vi vill att det ska finnas bra möjligheter att bygga, leva och bo i hela landet. Därför vill vi avskaffa det generella strandskyddet och ersätta det med ett kommunaliserat ansvar för att peka ut särskilt skyddsvärda områden”, skriver till exempel Centerpartiet på sin hemsida.
Nu motionerar även S-riksdagsledamöterna från Norrbotten om en förändring.
”Det har blivit tydligt att de nya reglerna inte fyllt sitt syfte och tvärtemot vad som var intentionen med lagstiftningen upplever kommuner i glesbygd att det har blivit ännu svårare att få bygga i attraktiva strandlägen efter att de nya reglerna börjat gälla. Så kan vi inte ha det”, säger Ida Karkiainen, S-ledamot Haparanda
Mot den bakgrunden borde det inte vara svårt att åstadkomma en förändring. Ledamöterna från C, S och M utgör en betryggande majoritet av riksdagen och borde rimligen kunna snickra ihop en lag som möjliggör lokala variationer i strandskyddet.
Förutsättningarna mellan olika delar av landet skiljer sig kraftigt. Då behöver inflytandet över byggandet även anpassas efter lokala behov och förutsättningar.