I en riksdagsdebatt 2 juni 1976 sågade Gösta Bohman, Moderaternas dåvarande partiledare, förslaget om att facket skulle få styrelserepresentation i storbolagen.
”Jag tror inte man vinner mycket på att låta en svetsare delta i beslut som gäller företagets långsiktiga investeringsplaner. Han är inte skolad för så svåra uppgifter. Jag tror att han skulle sova illa om natten”, sa Bohman.
Nu har det funnits fackliga representanter i bolagsstyrelserna i flera decennier – det har fungerat utmärkt. Svetsare och andra arbetarrepresentanter har tillfört nya perspektiv i beslutsfattandet, utan att sova dåligt.
Men inte nog med det. Efter valet 2014 september fick Sverige en svetsare som statsminister – Stefan Löfven.
En vanlig arbetargrabb, som jobbade som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik 1979-1985 och har ett långt engagemang i fackförbundet IF Metall, tog klivet in i de fina salongerna i regeringskansliet Rosenbad. Även det har gått bra.
Löfvens vana av fackliga förhandlingar och att söka samförståndslösningar med en motpart har kommit till nytta i politiken.
På regeringens hemsida sammanfattas totalt 21 blocköverskridande uppgörelser sedan 2014.
Den S-ledda regeringen har gjort upp med hela eller delar av alliansen om tunga områden som försvaret, migrationspolitiken, det klimatpolitiska ramverket, energiförsörjningen och mediepolitiken. Löfvens gamla erfarenhet av att svetsa samman och foga ihop saker har gett resultat i svensk politik.
Viktigt under mandatperioden har också varit Löfvens starka engagemang för industrin (även detta grundat i de egna erfarenheterna).
På toppmötet i Davos i januari 2013 talade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) om att industrin i Sverige är ”basically gone” (i praktiken borta).
Löfven vet emellertid bättre och har gett industripolitiken en renässans. Näringsminister Mikael Damberg har tagit fram strategin ”Smart industri”.
Det satsas på infrastruktur, forskning, kompetensförsörjning och innovationspolitik för att stärka förutsättningarna för industrin.
Tydlig är också kursomläggningen i regional- och landsbygdspolitiken (som jag skrivit om många gånger på denna ledarsida).
Stefan Löfven, uppvuxen i Sunnersta i Ångermanland, har prioriterat regionalpolitiken på ett helt annat sätt än Täbygrabben Reinfeldt.
Häromdagen gav S dessutom ett tydligt löfte. Om partiet får behålla regeringsmakten kommer det att öppna 55 nya statliga servicekontor runtom i landet fram till 2020.
Inför valet 2014 snackade de borgerliga om att Löfven och Socialdemokraterna står för en jobb- och tillväxtfientlig politik.
Men både arbetsmarknaden och ekonomin har vuxit under åren med S-ledd regering. Bostadsbyggandet har tagit fart. Det betyder så klart inte att det saknas problem eller utmaningar i Sverige sommaren 2018. Men svetsaren från Sunnersta kan redovisa goda resultat på ett antal centrala samhällsområden.
Faktum är att Sverige har den högsta sysselsättningsgraden av EU:s samtliga medlemsländer – 81,8 procent i åldern 20-64 år.
Sverigedemokraternas favoritland Ungern är inte i närheten av den siffran, trots att världskonjunkturerna är desamma som i Sverige.
Någon lärdom borde vi väl dra av detta i höstens val.