Veckans budgetvotering i riksdagen visar hur det kan gå även i en ny statsministeromröstning om Ulf Kristersson (M).
M, KD och Sverigedemokraterna röstar för en M- och KD-regering medan C och L lägger ned sina röster. Då kan M-ledaren dra på sig statsministerkostymen.
Men det innebär i så fall att Annie Lööf och Jan Björklund sviker allt vad sa och stod för under valrörelsen.
Beskeden var glasklara. C och L skulle inte ingå i samma regeringsunderlag som de sverigedemokratiska populisterna och högernationalisterna. Avståndstagandet från SD var klart och tydligt.
Det var uttalanden som gav partierna respekt och röster. Många väljare gav L och C sitt stöd i tron att de kommer att hålla emot ett ökat inflytande för Jimmie Åkessons parti.
Centerpartiet gjorde sitt bästa val på några decennier och Liberalerna ökade något jämfört med 2014.
Därför får partierna räkna med starka reaktioner om de släpper fram en regering som behöver SD:s aktiva stöd för att kunna tillträda. Även nedlagda röster får ju konsekvenser.
Jag har ingen aning om hur Lööf och Björklund tänker inför avgörandet.
Dock hoppas jag att de noga begrundar alternativen och inte ger upp ambitionerna att skapa en regering med förankring i politikens mittfält.
”Om jag tvingades välja skulle jag hellre ta decennier av S-styre än ett år med SD”, skrev ledarskribenten Petter Bergner i liberala Sundsvalls Tidning för ett par år sedan.
Han skrev det inte för att han övergett sina borgerliga ideal eller för att hylla S, utan för att ställa saker och ting i perspektiv.
”SD är nämligen en motståndare – ja, ett hot – av ett helt annat slag. Läs vad de skriver och vilka motioner de lägger. Lyssna till hur de uttrycker sig öppet och i det fördolda. Lär känna deras marktrupper och hur de agerar. Inse att de polerade skyltfönstren inte är allt. Reflektera sedan ett varv till kring regeringsfrågan och fundera över var du själv står”, avslutade han.
Jag hoppas att de 51 ledamöterna i Centerpartiets och Liberalernas riksdagsgrupper resonerar på ungefär samma sätt.
Det vore sorgligt om regeringsförhandlingarna slutar med att Sverige får sin mest högerkonservativa regering sedan amiral Lindman styrde landet 1928-1930.