Minns ni Ines Uusman? Hon var kommunikationsminister i den socialdemokratiska regeringen 1994-1998 och den som myntade begreppet "nollvisionen" – att ingen ska behöva dödas eller skadar allvarligt i trafiken.
Uusmans initiativ blev startskottet för bred samhällssatsning på trafiksäkerheten. Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet gjordes en rad åtgärder.
Promillegränser sänktes, straffskalor skärptes och en nolltolerans för narkotika i trafiken infördes. Polisen fick resurser för att utöka antalet utandningsprov.
Även infrastrukturen har utvecklats och blivit säkrare. Det har byggts mil efter mil med vajerräcken. Separering av bilar, cyklister och fotgängare i tätbebyggda områden har ökat. Antalet cirkulationsplatser har blivit fler.
Samtidigt har det skett en teknisk utveckling i bilarna med krockkuddar och andra säkerhetsanordningar.
Resultaten är tydliga.
- Under perioden 1990-2000 (före nollvisionen) dog i genomsnitt 612 personer i trafiken varje år.
- Under åren 2001-2010 sjönk antalet trafikdöda per år till i snitt 453 personer.
- Därefter, 2011-2022, är genomsnittsiffran 258 trafikdöda per år.
Det är en remarkabel minskning av antalet dödsolyckor jämfört med hur det såg ut innan arbetet med nollvision.
Sverige tillhör de europeiska länder som har minst omkomna i trafikolyckor, vilket är ett gott betyg åt allt arbete som gjorts av Trafikverket, polisen och andra som arbetat för att öka trafiksäkerheten.
Framgångarna betyder dock inte att regering, riksdag och ansvariga myndigheter kan slå sig till ro.
Fortfarande finns många tungt trafikerade vägar som saknar mitträcken och separerade körbanor. Fortfarande skördar rattfylleriet många dödsoffer. Fortfarande bryter många mot hastighetsgränserna även i tätbebyggda områden.
Kort sagt: Fortfarande finns massor kvar att göra för att nollvisionen ska bli verklighet. 227 trafikdöda (som var fallet under 2022) är och förblir 227 mänskliga tragedier.
Därför får regering och riksdag inte tveka om att tillskjuta mer pengar till Trafikverket och polisen för att förstärka säkerheten längs våra vägar.
Enligt beräkningar försvinner cirka 650 miljoner kronor i skatteintäkter när Tidöpartierna (Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna) slopar plastpåseskatten. Det är pengar som med fördel istället kunde ha använts för stärka trafiksäkerheten.
Sedan är det förstås alltid också ett personligt ansvar att ta det lugnt i trafiken, hålla avstånd och anpassa hastigheten efter väglaget – i synnerhet inför och under julhelgen när det är många som färdas längs vintervägarna till och från nära och kära.