Helgen 29-31 maj samlas Socialdemokraterna till partikongress i Västerås.
Det är andra gången som partiet kongressar i Aroscentret i Västerås. Första gången var 2001.
Då var partiprogrammet en huvudfråga på kongressen.
Jag minns en stolt Leif Pettersson, då partiombudsman i Norrbotten, som travade runt i kongresskorridorerna och berättade om Karl Petersens bravader.
Petersen, som var ombud och ännu inte kommunalråd i Luleå, hade lagt ett förslag till ny inledning till partiprogrammet. Det fick också kongressens stöd.
”1944 var det Ernst Wigforss som höll i pennan och formulerade portalparagrafen. Den här gången var det Karl Petersen från Norrbotten”, skröt en mallig Leif Pettersson för alla som han mötte.
Den nya skrivningen löd: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”
Orden ersatte den gamla texten om att socialdemokratin ska verka för att ”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer.”
Den nya portalparagrafen kan uppfattas som okontroversiell i dag. Men 2001 var den inte självklar.
Bo Bernhardsson, Malmö, Roger Mogert, Stockholm, och Peter Persson, Jönköping, gick upp i talarstolen och försvarade den gamla formuleringen, som hängt med sedan 1944.
I förhandssnacket förutspådde många att det skulle bli en jämn omröstning. Men det blev tvärtom.
Redan i samband med en försöksvotering framgick att en glasklar majoritet stod bakom den nya inriktningen.
Förnyelsens vindar blåste starka. Det blev ett uppbrott från det gamla.
Den programmatiska förändringen stämmer även väl överens med socialdemokratins politiska praktik.
Den gamla texten, om makten över produktionsmedlen, kunde ge intryck av att partiet förordade planhushållning och förstatliganden.
Men i den praktiska politiken har socialdemokratin alltid stått för ekonomisk pluralism och en blandekonomi som rymmer både privata, offentliga och kooperativa ägarformer. Ägandet har aldrig varit en dogm.
Det rimmar också bra med hur dagens S-ledare Stefan Löfven och partistyrelsen resonerar kring vinster i välfärden.
Löfven, civilminister ArdalanSkekarabi och andra S-företrädare säger inte stopp och belägg till alternativa driftsformer.
Däremot vill de ha starkare regleringar och tydligare kvalitetskrav för att få bort avarter och oseriösa aktörer.
Kort sagt: Det handlar om vad som är bäst för människorna och samhället – inte om att allt ska vara statligt eller privat.
Partiets mål är ”fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle” – inte ägandet. Lagar, regleringar och driftsformer är bara verktyg.
Formuleringen från 2001 funkar även 2015.