I ett tidigt skede stod det klart att en riksdagsmajoritet (S, V, MP och SD) gjorde tummen ned för förslaget att höja brytpunkten, det vill säga att ge en extra skattelättnad till de högst avlönade.
Därför borde finansminister Anders Borg (M) aldrig ha lagt förslaget på riksdagens bord, alternativt inlett förhandlingar med något av oppositionspartierna.
Men i stället räknade han med att riksdagen skulle fungera som ett passivt transportkompani och bara släppa igenom förslaget. Men tji fick Borg.
Under torsdagen avvisade en majoritet i riksdagens finansutskott höjningen av brytpunkten. Nej-förslaget från S, V och MP fick stöd av SD.
Allt talar även för att riksdagsmajoriteten kommer att säga nej till Borgs förslag vid den avgörande omröstningen i december.
Nu försöker borgarna flytta fokus från sakfrågan och beskriva finansutskottets beslut som ett fruktansvärt brott mot budgetreglerna. Men det blir bara löjligt.
Två av budgetlagens arkitekter, generaldirektören Per Molander och tidigare statsministern Göran Persson, konstaterar att det inte finns något som hindrar riksdagen att säga nej till ofinansierade skattesänkningar.
Eller, som Magdalena Andersson (S) uttrycker saken: ”Det finns inget som hindrar riksdagen att bedriva en mer ansvarsfull ekonomisk politik än regeringen”.
Riksdagen vill helt enkelt bara skatten för de högst avlönade något mindre än regeringen.
Det är ingen katastrof för Sverige eller landets löntagare.