En tuff onsdag morgon i rötmånaden.
- Alliansen leder med 3,9 procentenheter över de rödgröna.
- Socialdemokraterna noteras för rekorddåliga 29,2 procent och Moderaterna är landets största parti.
- Sverigedemokraterna hamnar på exakt fyra procent och skulle alltså nå riksdagen. Kristdemokraterna klarar sig kvar.
Men, som sagt, det är ju rötmånad...
Den opinionskantring som inleddes i juni har fortsatt under juli. I april-maj ledde de rödgröna med drygt fem procentenheter. I juni var det nästan helt dött lopp och i juli leder den borgerliga alliansen med nästan fyra procentenheter, säger Birgitta Hultåker på Skop.
I det beskedet ligger också att det kan svänga tillbaka. Opinionen är ibland lättrörlig. Det behövs att omkring två procent av väljarna byter block för att de rödgröna ska vinna valet i september, en uppgift som ligger inom det rimligas gräns.
Men vad ska då till? De rödgröna har varit mycket upptagna med att utarbeta gemensamma rapporter och arrangera gemensamma utspel. Och självfallet är det nödvändigt att partier som planerar att regera tillsammans också är ense om de stora linjerna. Men en effekt av detta rödgröna grupparbete har blivit att polemiken fått stå tillbaka, den vassa kritiken av högerstyret. Reinfeldt och hans ministrar har fått vara mycket i fred.
I fortsättningen av valrörelsen är det nödvändigt att presentationen av de egna förslagen i större utsträckning ackompanjeras av kritik mot motståndarna. Den borgerliga regeringen har styrt över miljarder till de mest välbeställda och gjort tillvaron knappare för de sämst ställda.
Då får inte valet reduceras till en skönhetstävling eller till att det handlar om vilken regering som för den bästa mittenpolitiken. I val handlar det om att ge väljarna tydliga alternativ. I höst handlar det om Sverige ska ledas av en högerregering som främst gynnar de välbeställda eller av en rödgrön regering som vill satsa på välfärd och en grön politik,
Vänsterkritiken mot högerregeringen måste bli vassare. Det är inte två administrativa system som står mot varandra utan olika drömmar om hur samhället ska byggas. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna landar på exakt fyra procent, precis ovanför spärren till riksdagen. Om 7,8 procent högerröster försvinner till rösträknarnas papperskorg talar mycket för att det kan avgöra valet, vem som ska bli statsminister. Och om KD åker ur och SD inte kommer in finns det ingen anledning att från ett vänsterperspektiv beklaga det.
Ingen kan känna sig säker på valseger. Jag tror att det kommer att bli ett jämnt val och vi kommer att ladda med allt vi har för att få en ny regering, säger partisekreterare Ibrahim Baylan (S) till TT. Och chansen för att det önskade maktskiftet blir av ökar om Socialdemokraterna vässar polemiken.