I ett Nordnytt-inslag 2 augusti varnade militärhistorikern Lars Gyllenhaal, Rosvik, för den militära upptrappningen i Barents, Arktis och norra Europa.
"Ryssland beslutade nyligen att öka sin försvarsbudget med 26 procent. Även Norge ökar försvarsanslagen", berättade Gyllenhaal bland annat.
Till detta ska läggas ett ökat intresse från USA och Nato för regionen. I Norrbotten har vi redan upplevt de Nato-ledda övningarna Loyal Arrow och Cold Response.
Skälet till den ökade militära närvaron stavas olja och gas. Många gör anspråk på naturtillgångarna i området. Det finns en risk för ökad militär oro och instabilitet.
"Oavsett om man är pacifist eller tycker försvaret är ett nödvändigt ont så bör man ta reda på vad som sker och komma fram till någon typ av reaktion", sa Gyllenhaal till Nordnytt.
Hittills har regering och riksdag haft ett ljumt intresse för utvecklingen i Barents och Arktis. Ibland har okunskapen varit skrämmande.
Det blev pinsamt i en riksdagsdebatt 3 juni 2008 när dåvarande försvarsministern, Sten Tolgfors (M), avfärdade en fråga med att Sverige inte gränsar till Barents!
Fakta är att det har gått mer än 19 år sedan Sverige skrev under Barentsdeklarationen och blev en del av Barentsrådet.
I början av nästa år firar samarbetet sitt 20-årsjubileum.
Tolgfors är inte längre kvar i regeringen. Men hans uttalanden som minister säger något om hur försvarsdepartementet och andra centrala beslutsfattare har sett på försvars- och säkerhetspolitiken under det senaste decenniet.
Barentssamarbetet har inte varit en prioriterad fråga. Det har talats mer om närvaro i Afghanistan och Libyen än om insatser för att trygga stabiliteten i närområdet i norra Europa.
Därför är det hög tid att Sveriges regering och riksdag tar sig en allvarlig funderare inför framtiden.
Anslaget för "försvaret och samhällets krisberedskap" uppgår till ungefär 46 miljarder kronor per år.
Det är ett stort belopp men pengarna räcker inte till allt, vilket ÖB Martin Göransson påpekade helt riktigt under årets Almedalsvecka.
Det krävs prioriteringar. Hur använder Sverige skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt för att stärka säkerheten för svenska folket?
Genom att sända unga män och kvinnor till Afghanistan och stridsflygplan till Libyen? Eller genom att utveckla samarbetet mellan länderna i Barents och Arktis?
"Arktis måste bli en samarbetsregion, inte ett område präglat av motsättningar", skrev Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter i Stockholm, i NSD 30 september 2011.
Det borde också vara det självklara målet för alla ansvarskännande politiker i regering och riksdag.
Förhållandet mellan länderna i Barentsområdet och Arktis borde präglas av mer av dialog, samförstånd och mellanfolkligt utbyte, mindre av militär upptrappning.
Gränsfrågor måste lösas genom förhandlingar och diplomatiska lösningar. Internationella regelverk och olika former av mellanfolkliga samarbeten måste byggas ut.
Det är inte önskvärt att det skapas nya motsättningar och konflikter mellan öst och väst i norra Europa.