Den socialdemokratiska jobbkommissionens nyligen presenterade rapport inleds med en beskrivning av arbetsmarknaden.
Mycket har hänt de senaste decennierna: Antalet kvinnor i arbetskraften har ökat kraftigt. De tidsbegränsade anställningarna likaså.
Men framför allt: ”Arbetslösheten har stigit till nivåer som på 1970- och 1980-talet skulle betraktats som mycket osannolika.”
Det är väl torr vetenskapssvenska för vad vi vanliga dödliga skulle säga är massarbetslöshet.
Kommissionen konstaterar att den svenska arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Tidigare sjönk arbetslösheten när antalet lediga platser ökade.
Detta mönster bryts kring 2009. Trots att de lediga platserna ökar ligger arbetslösheten kvar på en hög nivå.
Antalet arbetslösa med särskilt stora svårigheter att få arbete (bl a lågutbildade och utomeuropeiskt födda) har ökat starkt på senare år. Drygt 60 procent av de inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen tillhör den gruppen.
I rapporten noteras också att det finns stora skillnader i arbetslöshet mellan inrikes (6 procent) och utrikes (16 procent) födda.
Detta faktum har ju av statsminister Fredrik Reinfeldt använts som ett sätt att skyla över misslyckandet i jobbpolitiken. Minns hans famösa uttalande:
”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska födda svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”
Jobbkommissionens analys landar förstås istället i att särskilda insatser måste sättas in för just dessa grupper.
En av dessa insatser gäller ökad satsning på utbildning. För sedan år 2000 har antalet platser i vuxenutbildningen mer än halverats. Enbart alliansregeringen har skurit ned med 30 000.
Jobbkommissionen skriver:
”Fullständig gymnasieexamen har blivit allt viktigare för att klara sig på arbetsmarknaden. Ett nytt kunskapslyft med möjlighet att läsa in gymnasiet med bibehållen arbetslöshetsersättning bör därför övervägas.”
Återigen denna akademiska ovilja till klarspråk – klart som sjutton att det behövs ett Kunskapslyft.
I övrigt presenteras många riktiga och viktiga förslag, både sådana som är välkända och sådana som är mer visionära. Till de senare hör legendariske LO-ekonomen Gösta Rehns idé om marginellt sysselsättningsstöd, d v s att företag får stöd om de ökar sysselsättningen.
Det bästa med jobbkommissionen är att den skapat en välpackad verktygslåda som den Socialdemokratiska ledningen kan plocka ur. De flesta av förslagen dessutom väl underbyggda av aktuell forskning.
Det är också bra att Socialdemokratin återupprättat kopplingen till den akademiska världen (en fin gammal S-tradition) – samtidigt som Anders Borg mer och mer fjärmar sig från den.
Det sämsta är väl att inte många tecken tyder på att S-ledningen just nu är beredd att på allvar ta tag i kommissionens förslag.