I ett tal 1975 hyllade Olof Palme valstugorna. Han beskrev dem som ”dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken”.
Nu – 2018 – talas det istället mycket om att partierna måste söka kontakt med väljarna på Facebook, Instagram och andra sociala medier. Men valstugorna är inte passé, vilket är bra.
Det finns ett stort värde med den direkta kontakten mellan väljare och valda. Internet och valbroschyrer i all ära, men det personliga mötet har en helt annan kvalitet.
Det spelar roll att de som strövar längs Storgatan i Luleå kan sätta sig ned och resonera om sjukvårdsfrågor med regionrådet Anders Öberg en stund, eller träffa riksdagsledamoten Emilia Töyrä och snacka arbetsmarknadspolitik.
Sådana personliga möten bidrar till att stärka relationen mellan politikerna och deras uppdragsgivare – det vill säga medborgarna. Fler förstår att politiker inte är exotiska djur på cirkus utan högst vanliga människor som, efter bästa förmåga, arbetar för det allmännas bästa.
På Twitter läser jag ett inlägg från Magda Rasmusson, som ingår i staben runt klimatminister Isabella Lövin (MP).
”Har börjat prata politik med en kille jag gymmar med. Han visste inte att fler än ett parti kunde sitta i regeringen, har aldrig röstat och hade inte hört talas om Miljöpartiet. Nyttig reality check. Få honom att rösta för första gången blir således mitt personliga mission denna valrörelse. Wish me luck”, skriver hon.
Rasmussons nya kompis är inte unik. Enligt opinionsinstituten finns en stor andel väljare som inte bestämt sig för hur de ska rösta.
För killen på gymmet och alla andra osäkra väljare är det därför av stor betydelse att det finns möjlighet till samtal med partiföreträdare.
Valstugorna är – vid sidan av alla andra kampanjaktiviteter – ett sätt för dem att få information och vägledning om de olika politiska alternativen och om hur demokratin faktiskt funkar.
I senaste valet var det 85,8 procent av alla röstberättigade svenskar som använde sin rösträtt i riksdagsvalet.
Det är en fantastiskt hög siffra vid en internationell jämförelse. I det senaste presidentvalet i USA var valdeltagandet bara 53,1 procent. I den avgörande omgången i det franska presidentvalet 2017 var deltagandet ännu lägre – 48 procent.
Det betyder emellertid inte att Sverige ska nöja sig med ett valdeltagande på 85 procent.
Målet måste vara 100 procent och att alla nyttjar sin rösträtt – och i det arbetet fyller valstugorna en viktig funktion för att höja valtemperaturen och öka det politiska intresset.