Ledare: Vänster? Höger? Framåt!

En partiledare som tvingas avgå. En politik som i medierna döms ut som irrelevant.
Omtumlande dagar för Socialdemokratin.
Men det är som med svängningarna på finansmarknaden, överslag åt ena eller andra hållet hör till bilden.
Socialdemokraterna var aldrig så bra som opinionssiffrorna gav sken av 2009 och är inte heller så dåliga som det sägs i turbulensen nu.

När olika tyckare säger att Socialdemokraterna måste skaffa sig en ny politik så låter det ibland som om allt var fel och partiet måste börja om från noll igen.
Så är det naturligtvis inte. Socialdemokratiska värderingar om solidaritet, rättvisa och gemensamt ansvarstagande är fortfarande giltiga och har ett brett stöd hos befolkningen. (det är ju därför som moderaterna försökt kopiera dem).

Nej, vad det nu handlar om är att utifrån människors behov utforma socialdemokratiska lösningar som är bättre anpassade till dagens verklighet.
Och det är en verklighet där hälften av allt som produceras i Sverige går på export. Där globaliseringen ökat konkurrenstrycket inom industrin och där de nya jobben i allt större utsträckning växer fram inom tjänstesektorn.
Där människor bryr sig mer om att offentlig service fungerar bra och fördelas rättvist än att den produceras i en viss ägarform.
En verklighet som både innehåller stora grupper utanförstående och en arbetarmedelklass som oroas över ny otrygghet i jobbet.

För socialdemokratin är det självklart att ökad tillväxt hänger samman med utbyggd välfärd. Solidaritetens samhälle är inte bara mer rättvist, det är också mer produktivt.
Utgångspunkten måste hela tiden vara medborgarnas behov och inte de system som byggts upp genom åren. Trohet mot idéerna, trolöshet mot medlen.
Mycket av förnyelsearbetet måste inriktas på att vässa politiken för tillväxt och sysselsättning. Det handlar om en långsiktig politik för fler företag och fler jobb.
En modern arbetsmarknadspolitik som obyråkratiskt förmedlar jobb, men också effektivt rustar de som behöver ny kunskap på arbetsmarknaden. Och inte minst en trovärdig och hållbar politik som ger de som idag står utanför arbetsmarknaden chans till jobb.

Vi ska gå åt höger, säger en del. Vänster, menar andra. Börjar debatten i den änden kommer den otvivelaktigt att gå snett.
Socialdemokraterna ska inte gräva ned sig i gamla ideologiska skyttegravar utan rikta blicken framåt.

Utgångspunkten måste vara människors behov och de problem som ska lösas. Det blir rätt om Socialdemokraterna kan formulera relevanta svar på de frågor som angår väljarna.
Det mest deprimerande är att inga av de här tankarna är nya. Faktum är att det mesta har jag skrivit en gång tidigare - i oktober 2006, kort efter förra förlustvalet.
Att debatten måste starta om från samma punkt igen som för fyra år sedan säger en hel del om förnyelsen - eller bristen på sådan- under de gångna åren.