Annie Lööf (C) spelade upp ett stort indignationsnummer i årets första partiledardebatt i riksdagen.
Hon var sur på statsminister Stefan Löfven (S) för att han talat om borgerlig anslagsbingo i försvarspolitiken.
”Löfven bör sluta raljera och ta ansvar”, sa Annie Lööf.
Lööf och hennes allianskollegor får dock ursäkta. Under den senaste tiden har det duggat av olika borgerliga försvarsbud. Det har faktiskt låtit som på en auktion.
I sitt jultal drog Annie Lööf till med att det behövs en anslagsökning på 11 miljarder kronor över dagens nivå. Därefter följde nya krav även från KD och M.
Högst siktar Liberalerna som krävt en höjning av försvarsanslagen med 28 miljarder kronor under en fyraårsperiod.
Det har framstått som en simpel tävling i bud och överbud för att övertrumfa andra allianspartier och – så klart – den rödgröna regeringen.
Men det går inte att behandla försvars- och säkerhetspolitiken så lättvindigt eller som ett simpelt slagträ i den inrikespolitiska fajten.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) intog en klok och konstruktiv attityd i sitt stora linjetal i Sälen 9 januari.
”Jag kommer inte att delta i en offentlig auktion om pengar till försvaret. Däremot är jag alltid beredd att diskutera hur vi förstärker den militära förmågan på ett realistiskt sätt i samklang med den kapacitet Försvarsmakten har”, sa han.
Det känns som en vettig tågordning. Först gäller det att diskutera behoven och vad som behöver göras. Därefter kan partierna börja tala om vilka pengar som krävs och i vilken takt det är möjligt att tillföra nya resurser.
Att börja med att tala om prislappen framstår som bakvänt.
Peter Hultqvist och regeringen sitter inte heller med armarna i kors i väntan på nästa försvarsberedning.
Just nu sjösätts innehållet i den breda försvarsöverenskommelsen 2015. 17 miljarder kronor tillförs fram till 2020.
Det handlar om investeringar i nya granatkastare, nästa generation av JAS Gripen E, ubåtar, pansarvärnsförmåga, kort- och medelräckviddigt luftvärn, ubåtsjaktförmåga, stridsgruppen på Gotland, ammunition, fordon, fler övningar och mycket annat.
I Sälen berättade Hultqvist även att regeringen avser att ”i närtid” återkomma med ett beslut som kompletterar den nuvarande frivilliga rekryteringen till försvaret med värnplikt.
”En aktivering av värnplikten skulle kunna ge långsiktig stadga och stabilitet i Försvarsmakten. Det skulle också utgöra en viktig säkerhetspolitisk signal där vi tydligt visar hur vi avser öka den militära förmågan”, sa han.
Förmodligen kommer det även att behövas extrapengar i väntan på nästa stora försvarsbeslut.
Det kan behövas ett tillskott redan i vårpropositionen, som läggs på riksdagens bord i april.
Men det rimliga är att de partier som står bakom försvarsöverenskommelsen 2015 (S, MP, M, C och KD) diskuterar sådana anslagsökningar i lugn och ro – inte i form av högljudda utspel på tidningarnas debattsidor.
För både regeringen och alliansen gäller att vårda traditionerna av bred samsyn i försvars- och säkerhetspolitiken. Den lämpar sig illa för överdrivet politiskt spel och partipolitiska tjuvnyp.
”De som uppskattar split, splittring och överdrivet taktiserande är möjligen antagonister med bas någon annanstans än i Sverige”, framhöll helt riktigt Hultqvist i Sälen.