Mellan 1638 och 1810 ingick i Norrbotten i Västerbottens län. Under hela denna period hade regionen manliga landshövdingar – och så har det fortsatt sedan Norrbotten blev eget län 1810.
Faktum är att Norrbotten numera är det enda län som aldrig har haft en kvinnlig landshövding.
Så kommer det även att förbli under några år framöver. Under torsdagen utsåg regeringen Björn O Nilsson, tidigare vd för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, till ny landshövding i Norrbotten.
Det finns inget att invända mot hans kvalifikationer. Björn O Nilsson har bred erfarenhet från forskning, näringsliv och civilsamhälle. Men det förvånar att civilminister ArdalanShekarabi och den feministiska regeringen inte tog chansen att utse en kvinna. Efter 380 år med manliga hövdingar borde det ha varit dags för en kvinna i Sveriges nordligaste län.
Det finns många högkompetenta kvinnor som kunde ha varit aktuella för posten. På ledarsidan har jag spekulerat om namn som TCO-basen Eva Nordmark, Transportstyrelsens ordförande Anita Johansson och Cecilia Fahlberg, tidigare ordförande i fackförbundet Unionen.
Andra har nämnt Maria Wetterstrand, Kristina Zakrisson, Catharina Elmsäter-Svärd och Elisabeth Nilsson.
Därför borde det inte ha varit ett bekymmer för regeringen att vaska fram en kvalificerad kvinnlig kandidat till landshövdingeämbetet i norr.
Björn O Nilsson själv ska dock under alla omständigheter känna sig välkommen till residenset i Luleå.
Som han själv noterar är Norrbotten en spännande del av Sverige med stark kultur, stora naturtillgångar och god innovationskraft.
För den nya hövdingen gäller det nu att medverka till att utvecklingen håller i sig och till att lösa de konflikter som ibland uppstår mellan miljö- och industriintressen eller olika näringar i länet. Det glesbefolkade Norrbotten bör vara tillräckligt stort för att rymma såväl gruvor och skogsindustrier som turistnäring, rymdsatsningar, renskötsel och annan verksamhet.