Ledare: Verklighetens folk vänder KD ryggen

Tillhör du verklighetens folk?

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har använt begreppet i flera av sina tal. Han har ställt vanligt folk mot kulturetablissemang och proffstyckare. De senare grupperna ser ner på vanligt folk, berättar vad de ska tycka och hur de ska uppföra sig. KD-ledaren försöker profilera sig som en företrädare för mannen och kvinnan på gatan. Diverse amerikanska presidenter talade om den tysta majoriteten, människor som inte deltog i demonstrationer och opinionsmöten utan som i tysthet stödde regeringens politik. KD:s linje ligger i linje med den traditionen.

Och något måste ju KD hitta på. Efter Alf Svenssons avgång har det gått dåligt för partiet. I flera mätningar har Kristdemokraterna legat under fyra procent och skulle alltså slås ut ur riksdagen. KD har samma problem som Centerpartiet och Folkpartiet: man hamnar helt i skuggan av Moderaterna. Och svårigheterna är desamma för de tre borgerliga småpartierna: försöker de att profilera sig hotas sammanhållningen i regeringen.

Genom att tala om verklighetens folk hoppas Hägglund att det ska bli profilering utan att sammanhållningen i alliansen hotas.
Kristdemokraterna har även varumärkesskyddat begreppet verklighetens folk, detta för att förhindra att andra partier och grupper systematiskt använder det. Men både Sverigedemokraterna och Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL) talar också om verklighetens folk. Det är ju inte grupper som KD normalt vill ha något med att göra. Men det visar att talet om verklighetens folk är så allmänt och oprecist att i princip vilka som helst kan använda det. Kommunister lika väl som högerextremister.

Att det går att varumärkesskydda ett så allmänt begrepp visar att det är något fel på reglerna. Man tycker att varumärkesskydd bara ska värna det riktigt unika, inte vara ett skydd för vanliga platta politiska floskler.

När KD etablerade sig i Sverige var poängen att det var ett parti som stod ovan och vid sidan av de gamla partierna och blocken. Det var inte ett parti som accepterade begreppet borgerlig; det var för snävt för att fånga KD:s ideologi. Men hur blev det? Jo, KD blev efter en tid en del av den stora borgerligheten och är i vissa avseenden det mest borgerliga partiet, som förenar tron på långtgående ekonomisk liberalism med vanlig inkrökt kulturkonservatism. Mats Odell framstår i mycket som sinnebilden för en borgerlig politiker. Ingen talar längre om KD som ett parti som står ovanför och vid sidan om.

Men partiet kan mycket väl hamna utanför riksdagen i höstens val. Ty verklighetens folk vänder partiet ryggen. Omkring 96 procent av de som röstar tackar nej till KD:s moralkakor. Tidigare kunde den mästerlige retorikern Alf Svensson vinna en del anhängare men Göran Hägglund saknar helt företrädarens glans.

Om två månader kanske KD får städa ur grupprummet i riksdagen och en del av de anställda får likt verklighetens folk söka jobb på marknaden.