På IF Metalls kongress våren 2014 träffade jag för första gången Emilia Töyrä från Kiruna, ett av 300 medlemsvalda ombud.
Då jobbade hon som terminalarbetare åt LKAB Malmtrafik och var fackligt aktiv i Gruvtolvan.
Hösten 2014 genomgick hennes liv emellertid en stor förändring.
Töyrä kandiderade till riksdagen på Socialdemokraternas valsedel i Norrbotten och fick väljarnas förtroende att bli riksdagsledamot.
Fyra år senare är hon en etablerad röst i riksdagen med uppdrag i såväl socialutskottet och utrikesutskottet som Nordiska rådet.
Töyräs resa från jobbet i LKAB till riksdagshuset säger mycket om Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna är alltjämt ett löntagarparti. Många av partiets företrädare har, likhet med Töyrä, en bakgrund i IF Metall, Kommunal, Handels eller någon annan del av den fackliga rörelsen.
Det finns en direkt och tydlig koppling till vardagen på landets arbetsplatser. Inget annat parti har denna närkontakt med verklighetens folk.
Det syns även de krav och förslag som partiet driver.
Efter regeringsskiftet 2014 finns till exempel ett större engagemang för arbetslivspolitiken och löntagarnas rättigheter än under de borgerliga regeringsåren.
Taket i A-kassan har höjts. Arbetsmiljöverket har fått mer pengar för att kunna förstärka yrkesinspektionen och sätta fingret på dåliga arbetsmiljöer. Lex Laval har skrotats.
Den utskällda arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 har slopats. Istället har regeringen inrättat extratjänster (med kollektivavtalsenliga löner) för att hjälpa långtidsarbetslösa tillbaka till arbetslivet.
1 juli återinfördes avdragsrätten för fackföreningsavgiften. I linje med kraven från LO-håll har den S-ledda regeringen även prioriterat investeringar i vård, omsorg och skolor före stora skattesänkningar.
Viktigt är dessutom det 10-punktsprogram som Socialdemokraterna tagit fram inför valet 2018.
Bland annat förespråkar de samma krav på ordning och reda i arbetskraftsinvandringen som LO – en linje som ska sätta stopp för utnyttjandet av utländsk arbetskraft och lönedumpning.
Vidare vill partiet slopa lagparagrafen om allmän visstid, som de borgerliga drev igenom 2007, och lett till ett omfattande missbruk av korta anställningsformer. I dag arbetar var fjärde arbetarkvinna på tidsbegränsat kontrakt!
I likhet med fackförbundet Handels vill S också stoppa ”hyvlingen” – att arbetsgivare kringgår i turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd genom att dra ned på anställdas arbetstid.
Förutsättningen för att S ska kunna få genomslag för dessa och andra krav är emellertid att industriarbetare, butiksanställda, undersköterskor och andra röstar på partiet 9 september.
En röst på Emilia Töyrä och andra socialdemokrater är en garanti för att löntagarnas krav och villkor kommer att vara högprioriterade frågor även i fortsättningen. Det är inte en röst på Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson.
Kort sagt: Det spelar roll om riksdagen domineras av blåa karriärpolitiker eller av ledamöter som, likhet med Emilia Töyrä, har förankring i facket och arbetslivets vardag.