Under tisdagen presenterade LO-ekonomerna sin bild av det ekonomiska läget inför 2024.
De förutspår att ekonomin utvecklas mycket svagt även under 2024. Arbetslösheten förväntas öka till 8,7 procent.
De fackliga ekonomerna är inte ensamma om bedömningen. I princip alla prognosmakare – inklusive regeringen – förväntar sig att arbetslösheten kommer att stiga nästa år.
I det läget borde det vara full fart på arbetsmarknadsdepartementet och andra delar av regeringskansliet för att möta problemen.
Men budgetpropositionen för 2024 rymmer – som påpekats tidigare på denna ledarsida – inga nya initiativ i jobbpolitiken, trots att fler nu slås ut från arbetsmarknaden och riskerar att fastna i permanent utanförskap.
Istället skalar regeringen bort 2,1 miljarder kr från de arbetsmarknadspolitiska anslagen – pengar som kunde ha gått till att stötta de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
Det finns heller ingen brist på användningsområden för pengarna. I sin rapport ger LO-ekonomerna flera exempel.
- Satsa på intensiva förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens egen regi.
- Stärk Arbetsförmedlingens kontroll- och sanktionsmöjligheter mot arbetsgivare som får anställningsstöd och fasa ut de rättighetsstyrda nystartsjobben till förmån för etableringsjobb och andra anställningsstöd.
- Öka antalet anvisningar till den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och reguljära studier kraftigt.
- Öka resurserna till CSN och genomför föreslagna förenklingar av handläggningen av omställningsstudiestödet skyndsamt.
Även på andra områden kan regeringen göra mer att klara för jobben.
Bland annat pekar LO-ekonomerna på behovet av ett statligt kreditprogram för att rädda bostadsbyggandet. Vidare vill de ha högre statsbidrag till kommuner och regioner för att trygga kvaliteten i vård, skolor och omsorg, vilket även har betydelse för sysselsättningen.
Sådana insatser är självfallet inte gratis för statskassan. Men även en stigande arbetslöshet har ett socialt och ekonomiskt pris.
Den som hamnar utanför arbetslivet under lång tid riskerar att hamna rejält snett. Känslan av att stå utanför och inte ha en plats i tillvaron kan leda till både psykisk och fysisk ohälsa, det vill säga sådant som innebär både mänskliga och samhällsekonomiska påfrestningar.
Därför borde vi tala mer om arbetslösheten och jobbpolitiken på landets ledarsidor och i svensk politik.
Det är en sorg och bedrövelse att det redan finns 135 000 långtidsarbetslösa svenskar – och en stor tragedi att gruppen riskerar att bli ännu större under nästa år.