Det snöar i Luleå när jag möter Nooshi Dadgostar på torsdagseftermiddagen.
Jag försöker verka som en van norrbottning, men sanningen är att jag blir blöt om fötterna när snön smälter igenom gymnastikskorna under vårt samtal.
Dadgostar är här för att med egna ögon se det som sker i den del av landet som just nu präglas av stora nyindustrialiseringar och grön omställning.
- Vi kommer fortsätta vilja köra våra bilar, och då måste vi ha både stål och batterier, säger hon.
Under dagen har hon bland annat besökt Stegra i Boden och senare åker hon vidare till Skellefteå.
Hon påpekar att det osäkra läget i världen gör det än viktigare att politiken tar ansvar och säkerställer Sverige som industrination.
Jo, tänker jag och funderar på varför Ebba Busch, landets näringsminister, inte tänker så.
- Det enda hon bidrar med är ju att köra över kommuner i Norrbotten, säger Dadgostar, och syftar på regeringens beslut att tvinga Kiruna färdigställa en detaljplan för Talgas gruvbrytning.
Nu märks på henne att hon blir frustrerad när hon räknar upp allt staten skulle kunna göra istället. Bygga bostäder och infrastruktur. Arbetsmarknads och utbildningspolitik.
- Och tandläkare.
Jag hajar till. Tandläkare?
- Ja, det är ju det vi ska ha vinsterna till. Fler tandläkare i Norrbotten, fungerande sjukvård och bra skolor.
Hon har rätt. Industripolitik och välfärdspolitik är beroende av varandra. Vi behöver båda.
Ute i snöovädret igen inser jag att det faktiskt inte är mer än 15 månader till Sverige går till val.
Då kan vi slippa en regering som varken bryr sig om vanligt folk eller om den här delen av landet.