Ledare: Vi ska inte lära av republikanerna

Valet i USA 2 november blev en katastrof för president Obama. Hans väljare är besvikna på att han varit en ineffektiv president som inte lyckats uträtta särskilt mycket, trots jätteseger i valet 2008 och stora förväntningar. Särskilt tung är väljarnas dom över den höga arbetslösheten, som stora och dyra insatser med lånade pengar inte har hindrat från att bita sig fast. Ett jättelikt budgetunderskott skrämmer också många väljare, som konstaterar att brett utströdd stimulans utan fokus inte lett till minskad arbetslöshet. 
Hur kunde det gå så illa så snabbt? Från jordskredsseger till jätteförlust på bara två år? 

En nyckel är att Obama misslyckats med att samarbeta med förlorarna i förra valet. Republikanernas bitterhet gjorde att de bestämde sig för att göra allt vad de kunde för att hindra Obama från att bli framgångsrik. 
Den amerikanska författningen kan sägas vara byggd för att försvåra beslut. Delstaterna ville hindra centralmakten från att bli för stark. Detta har republikanerna nu satt i system. 
Varje senator som kompromissar med Obama förlorar sitt centrala stöd, och utan de pengar som därmed fryser inne kan man inte bli omvald. Och utan några republikanska röster kan han inte få igenom särskilt mycket. Detta är precis vad som hände med Obamas krispolitik. 

I stället för att stimulera efterfrågan med billiga och effektiva medel tvingades han till svindyra och ineffektiva åtgärder. Skattesänkningar till de med minst benägenhet att spendera pengarna såg till att det blev både budgetunderskott och arbetslöshet. Själv föreslog han sådana åtgärder som vi i Sverige brukat använda, till ex empelrejäla stimulanser till infrastruktur och andra investeringar, istället blev det sänkta skatter för dem med goda inkomster, dessutom blev de permanenta istället för att gälla just under lågkonjunkturen. 
Obstruktionstaktiken var effektiv. Republikanerna belönades med storseger. Obama hänger mot repen. Priset betalas av miljoner arbetslösa. 

Den amerikanska utvecklingen har en del paralleller med våra erfarenheter i Sverige. Även Sverige mötte finanskrisens broms med dyra skattesänkningar till dem med goda jobb och svagast konsumtionsbenägenhet, med obetydlig effekt på efterfrågan och jobb. Även hos oss styrde ideologi mer än ekonomiskt förnuft, vår BNP krympte följaktligen mer än övriga EU och arbetslösheten steg kraftigt. Inget annat land jag känner till mötte krisen på detta konstiga sätt. 
Även i ett annat viktigt avseende påminner USA:s läge om vårt. Den taktiska linje som republikanerna börjat använda påminner om den som deras svenska partivänner använt i årtionden, att aldrig hamna på samma linje som socialdemokraterna. 
Eller som en moderat vice partiordförande lär ha uttryckt det: Om socialdemokraterna ansluter sig till din position - flytta på dig! 
Den republikanska attityden har jag mött flera gånger som förhandlare när jag träffat moderater. Det krävdes 500 procent ränta för att tillfälligt bryta igenom den vallen. 

Den viktiga frågan för oss socialdemokrater är om vi i opposition skall välja den handlingslinje republikanerna och moderaterna patenterat, inga uppgörelser med regeringen. Eller skall vi välja att samarbeta kring beslut som är viktiga för medborgarna? 
Min åsikt är klar. Vi skall inte följa deras exempel utan vara öppna för samarbete kring frågor av betydelse för Sverige, men vi skall förhandla tufft för att påverka i linje med våra värderingar. 
Det är regeringen som behöver stöd i riksdagen, det är oppositionen som kan välja att delta eller låta bli. Den insikten skall prägla vår förhandlingsattityd.