I tisdags fick jag telefonsamtal från en långtidssjukskriven medelålders kvinna i Norrbotten. Hon var en av Socialdemokraternas 1,8 miljoner väljare i valet 2010.
Hon berättade att hon tagit Håkan Juholt till sitt hjärta under hans första halvår som partiledare. Men nu är hon undrande och frågade om min bild av människan Juholt.
Jag sa att jag aldrig upplevt honom som en girigbuk som bara är ute efter att sko sig själv.
Min bild har alltid varit att Håkan Juholt är en duktig, generös och glad person med tydlig ideologisk kompass.
Det är möjligt att den nu pågående förundersökningen kommer att visa en annan sida av Juholt. I så fall är vi många som kommer att känna oss besvikna.
Men av det som hittills är känt kan jag inte se några skäl för Juholt att avgå. Han har gjort ett fel, vilket han medger, och lovat att göra rätt för sig.
Jag tror inte han har försökt snika åt sig några tusenlappar extra varje månad. Jag tror på den enkla förklaringen att Juholt - i god tro - bara fortsatte att begära den ersättning för dubbelt boende som han haft sedan tidigare.
Varför skulle han annars ha talat öppet om både sin flytt och sitt nya förhållande i Västertorp?
Varför ringde varningsklockorna i så fall inte tidigare hos alla dem som nu säger sig kunna riksdagens regelverk utantill?
Däremot tror jag att det bästa för både Juholt och partiet är en time-out - att han inte gör några offentliga framträdanden medan förundersökningen pågår.
Det kommer att bli en tuff, för att inte säga omänsklig, uppgift för Juholt att föra sitt partis talan i dagens partiledardebatt i riksdagen.
Varje dag kommer dessutom nya uppgifter om den här röran. Under tisdagen fick till exempel affärstidningen Dagens Industri motstridiga uppgifter från S-riksdagsgruppens kansli om när Juholt egentligen fått kännedom om att han gjort fel.
Därför är det säkrast att Åklagarmyndigheten får försöka reda ut alla frågetecken i lugn och ro.
Rättsväsendet kan förhoppningsvis bringa någon form av klarhet i vad som är sant och vad som bara är rena rykten av allt som nu snurrar runt i pressen.
En del av massmedierapporteringen har fått mig att höja på ögonbrynen.
Det gäller icke minst Aftonbladets story om att en internrevision redan 2009 påpekade för Juholt att han gjorde fel.
Det är en historia som dementerades kraftfullt av både partikassören Tommy Ohlström och dåvarande partisekreteraren Ibrahim Baylan.
Men ändå valde Aftonbladet att göra jätterubriker, helt byggda på anonyma källor. Var finns källgranskningen? Var finns dokumenten som styrker detta famösa påstående?
Kan det vara så att någon, som inte fått en plats vid den socialdemokratiska maktens köttgrytor, bara vill skada Juholt och partiet?
Kan det handla om att "ledande socialdemokrater", som hellre ville ha en annan partiledare, tar chansen att ge sig på Juholt för någon gammal oförrätt?
Rätten att meddela sig anonymt är ett fantastiskt inslag i den svenska yttrandefriheten, men den kan missbrukas för skvaller och ryktesspridning.
Därför finns anledning för varsamhet och eftertanke i den massmediala granskningen. Även nyhetschefer kan göra fel och begå misstag.
Som sagt: Låt förundersökningen ha sin gång. Det tror jag är det bästa för alla inblandade aktörer i detta drama.