När KU, riksdagens konstitutionsutskott, presenterade sitt slutbetänkande var inrikesminister Anders Ygeman (S) ett av de statsråd som fick en prick i protokoll.
Men uppenbarligen är KU-kritiken inget som påverkat det folkliga förtroendet för Ygeman.
Junimätningen från opinionsinstitutet Novus visar att 41 procent av väljarna har ganska eller mycket stort förtroende för Ygeman, vilket är högst av alla statsråd.
Det är välförtjänt. Ygeman har tagit sitt uppdrag på yttersta allvar och agerat snabbt mot terrorhoten.
Redan 28 augusti 2015, mindre än ett år efter regeringsskiftet 2014, presenterade inrikesministern en bred strategi mot terrorismen.
Den bygger på tre F – åtgärder för att förebygga, förhindra och försvåra terrorism. Strategin har dessutom fått en rad konkreta uttryck.
Ygeman har levererat en lag om terrorkrigsresor, straffskärpning kring handgranater, skärpt upp reglerna för svenska pass, drivit på EU om biometrikontroll vid yttre gräns och aviserat en total översyn av den svenska terrorlagstiftningen.
Vidare har han aviserat hemlig dataavläsning, tagit initiativ för att stoppa finansieringen av terrorism och skrivit ett avtal med USA om utbyte av fingeravtryck.
I budgeten för 2016 fanns dessutom ett nytillskott på hela 225 miljoner kronor till Säpo för att hantera det stora antal personer som återvänt till Sverige från terrorstrider.
Därför blir det bara löjligt att kritisera Ygeman och regeringen för passivitet, som Moderaterna gjorde i ett märkligt utspel på Twitter under våren.
Snarare är justitiedepartementet att likna vid tomteverkstaden dagarna före julafton. Det skrivs nya lagar och tas andra initiativ i kampen mot terrorismen.
Ygeman och andra statsråd har tagit intryck av de fruktansvärda terrordåden i Paris och Bryssel.
Moderaternas kritik blir inte uppseendeväckande med tanke på att de själva under åtta år förfogade över makten och hela härligheten – inklusive det tunga och viktiga justitiedepartementet.
”Vem satt på justitieminister Beatrice Asks (M) skrivbord och hindrade henne från att agera?”, undrade Anders Lindberg med rätta på Aftonbladets ledarsida 12 april.
Han påpekade stillsamt att det inte är ”vänsterns fel att den tidigare regeringen drog benen efter sig”.
Det hör givetvis till oppositionens roll att granska och kritisera de styrande.
Men jag har en känsla av att angreppen mot Ygeman snarare blir en bumerang som slår tillbaka mot Moderaterna själva.
De flesta väljare upplever nog att inrikesministern gör allt som står i hans och regeringens makt för att förhindra terrordåd i Sverige.