Den politiska dramatiken ökar. Både utanför våra gränser och här hemma.
Moderatledaren har öppnat för ett samarbete med ytterhögern. Moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater i oskön förening - omöjligt till helt nyss, nu något som Kinberg-Batra försvarar och argumenterar för.
På EU-nivån är högerregeringar legio. I Frankrike kan vi snart få en högerextrem president, inte heller Tyskland tycks minnas sin historia.
I Österrike - Hitlers födelseland - var det mycket nära att en högerextrem politiker valdes till president. Och ovanpå detta: Trump på plats som ny amerikansk världsledare.
I Storbritannien har främlingsfientligheten ökat efter Brexit-omröstningen. I delar av Östeuropa vägrar man att ta emot flyktingar med öppet rasistiska motiveringar. Precis som här hemma i Sverige. T o m i EU-parlamentet kan man - efter att den nyvalde f d Berlusconipolitikern Tajani blivit talman - känna hur ytterkantshögern blommar upp av vänslandet från talmanspodiet.
Det är så det ser ut just nu.
Såg vi det komma? Jag tror det. Snabb samhällsomvandling, en ekonomisk kris som började med den s k Lehmankraschen i USA och rullade över till Europa som byggt en eurozon där ekonomier som den tyska och den grekiska förutsattes vara i princip likvärdiga.
Men alldeles för många ville inte se. I Europa betalas priset av dom drygt 20 miljoner människor som fortfarande är kvar i arbetslöshet.
I Sverige har vi klarat oss bättre än många andra. Men otryggheten finns där ändå. I den senaste svenska valrörelsen beskrev vi det som att "något håller på att gå sönder". I nästa valrörelse måste vi vara många som kan berätta om allt det vi lyckats laga.
När jag ser Kinberg-Batras spända ansikte på TV-skärmen känns det dessutom som om vi har ganska bråttom.