Solen och ljuset är på väg tillbaka. Det känns direkt. Också det mest konfliktfyllda och jobbiga blir enklare.
När jag går in på Facebookgruppen "Vi som växte upp på Malmudden" och tittar på gamla bilder och ett och annat bekant ansikte så blir det ännu bättre. Om man vet varifrån man kommer så är det lättare att veta åt vilket håll man ska gå.
I EU-parlamentet påverkas det mesta av Trump-effekten och Brexit-effekten. Hundratals debatter och tvärsäkra förslag korsar varandra. Men nästan alla handlar i slutänden om jobben; har man en arbetsuppgift, får man en anständig lön för sitt jobb, får man dessutom arbetskamrater och uppskattning för det man gör, ja, då blir livet så mycket bättre.
På hemmaplan är regeringen nu på väg att städa upp efter den s k Lavaldomen. I EU-parlamentets sysselsättningsutskott arbetar vi samtidigt med att få ordning på det utstationeringsdirektiv som används till att dumpa löner och arbetsvillkor på hela den europeiska arbetsmarknaden. D v s firmor, ofta underleverantörer i en lång kedja, som kan riskera livet på metallare, byggnadsarbetare, vårdpersonal, chaufförer och samtidigt betala löner långt under avtal.
Når vi målet om ordning och reda på arbetsmarknaden så kommer det att betyda mer än mycket annat som dominerar samhällsdebatten.
Alternativa fakta – d v s den flod av lögner och högerpopulism som följt på globalisering, digitalisering och sociala mediautvecklingen – bygger nämligen också på att arbetsmarknaden förändrats så snabbt att många fler oroar sig över om de alls ska få något jobb eller om de någonsin ska få ett säkert och långvarigt jobb.
Det utnyttjas av de högerextrema. Och det landar i slutänden i de rövarhistorier som cirkulerar i sociala medier och så småningom alldeles vanliga dagstidningar.
I Frankrike är valtemperaturen hög just nu. Presidentvalet närmar sig. Marine Le Pen, fransk fascist som är EU-parlamentariker, är extremhögerns kandidat.
Det smittar också till bl a sysselsättningsutskottet i EU där hennes partikollega så sent som för några dagar sedan försökte ställa till oreda – mitt i en viktig diskussion om just anställdas fackliga rättigheter.
Så kommer det att se ut ett tag framöver. Både i Bryssel och hemmavid.
Extremhögern – välklädd som Åkesson eller Le Pen eller i en mer brutal form – kommer att vilja ställa till oreda.
Då gäller det att veta var man själv befinner sig. Och att ställa sig i vägen.