Ibland känns det som om det viktigaste jag har att göra i Bryssel är att berätta för de andra EU-parlamentarikerna om att det finns en värld norr om Paris och Bryssel, ja, t o m norr om Berlin.
När vi för något år sedan hade en stor debatt inför beslut om Europas råvaruförsörjning visste tyskar, italienare och andra mindre om det vi producerar i norr och mer om nästan alla andra delar av världen.
Tänker på detta samtidigt som jag via medier och bekanta följer Kirunas förberedelser för framtiden. Det är stort, det är viktigt, det är en angelägenhet för hela Sverige.
Det måste självfallet också märkas i de beslut som tas framöver.
Sverige är ett extremt exportberoende land med långa avstånd till marknaderna men med höga ambitioner. Det som nu successivt växer fram i Kiruna handlar om människorna som ska bo kvar och om de nya som ska flytta dit, det handlar om kommunikationer och kvalitet, om att kunna omsätta kvalificerad forskning och internationella samarbeten i praktik och resultat.
Det handlar alltså både om staden och människorna och om bolaget.
Det fixar man inte utan att staten och regeringen och många människor hjälps åt.
I Belgien och Bryssel är man inte obekant med gruvindustrin. Verkligen inte. Men numera är den mest något för museerna och historieböckerna vare sig det handlar om vallonerna eller om den grymma koloniseringen av Afrika.
Men ibland hinner historien i fatt oss.
Senaste året har jag lett arbetet i EU-parlamentets s k globaliseringskommitté. Där avhandlas alla ansökningar från företag som krisar och som behöver ekonomiskt stöd för att klara konkurrensen, utbilda anställda, höja kvaliteten, hitta sina nischer eller överbrygga en svår period för att kunna gå stärkt ur den.
Ofta är det dyster läsning. Och ofta handlar det fortfarande om den traditionella tunga industrin som utmanas av Kina, Indien, Afrika.
För Kiruna och LKAB behövs dock ingen globaliseringskommitté. Däremot skulle det vara bra om uppbackningen från resten av Sverige var tydligare än vad vi sett de senaste åren.
Uppgiften är gigantisk och handlar om hela landets exportinkomster, om långsiktighet och utveckling, forskning och marknader.
Själv är jag gift i Kiruna stadshus, födde min äldsta dotter på Kiruna BB och hade en morfar som var med bland dom som byggde Malmbanan.
Nog vore det underbart att hinna få se det nya Kiruna växa fram – med självförtroendet på topp men också med uppbackning från hela Sverige.