Snart på väg till Bryssel och EU-parlamentet igen. D v s jag har en flygbiljett men vet inte säkert om planet kommer att lyfta och heller inte om det verkligen kommer att landa i Bryssel eller någon annanstans.
Men det är förstås en bagatell.
Värre är de långsiktiga konsekvenserna av att många människor på allvar upplever att tryggheten i vardagen inte är densamma. Det finns ett före och ett efter. Efter Parisattackerna. Efter Brysselbombningarna. Och det är en försiktighet och rädsla som kommer att kräva allt från lagstiftning och kontroller till sociala insatser och sammanhållning.
En annan svensk EU-parlamentariker – kristdemokraten Lars Adaktusson – väljer i detta läge att höja konfliktnivån. Det är minsann sossars och andras fel att bomberna kan fortsätta brisera, hävdar denne religionskrigare. Han är dock, gudskelov, rätt ensam.
Kristdemokrater från andra delar av EU är vanligtvis verklighetsförankrade och vettiga. En del av dom har också, precis som andra partiföreträdare, egna erfarenheter av att leva i de delar av Europa där övervakning och kontroll och repressalier inte gjorde vardagen säkrare.
Säkerhetsfrågor i en globaliserad värld är viktiga. De har diskuterats i EU och nationella parlament under avsevärd tid.
Det finns en bred insikt om att ny teknik kan både hjälpa och stjälpa. Precis som insikten att minskade klyftor mellan länder och människor inte är något man fixar i en handvändning.
Detta kommer dock många människor, många politiker och experter av olika slag, att fortsätta leverera beslut och resultat kring.
Hittills har vår egen regering - Löfven och Ygeman m fl - satt tonen också i EU-sammanhang. Så också vi svenska socialdemokrater i EU-parlamentet. Utan trygghet ingen frihet.