Under kulturarvsåret 2019 vill Norrbottens hembygdsförbund lyfta fram viktiga delar av länets kulturarv.
Att länka samman vårt historiska kulturarv med våra drömmar om framtiden är viktigt. Utan det historiska perspektivet är det svårt att veta i vilken riktning vi ska styra framtiden.
Det är i år femtio år sedan den stora gruvstrejken vid LKAB bröt ut. Gruvarbetarna var missnöjda med både arbetsmiljön och lönerna.
Nyheten om den vilda strejken spreds som en löpeld över landet och väckte stor uppmärksamhet i tidningar, radio och TV.
Strejken började den 9 december 1969 och avbröts den 4 februari 1970, då arbetarna gick tillbaka till gruvan.
Resultat av strejken blev att lönerna höjdes, ackordssystemet avskaffades och månadslön i infördes.
En av dem som minns gruvstrejken är Christina Edin, som var åtta år när gruvstrejken pågick. Hon minns strejken och gruvarbetarna som demonstrerade och höll strejkmöten i Kiruna stadshus.
Strejken blev en minnesrik händelse och ett stort äventyr för Christina - ett äventyr i ett gnistrande och vintrigt Kiruna 1969.
På gator och torg talades det om direktören vid LKAB, han som kallades ”envojen”. Hon minns att många gruvarbetare var rosenrasande på honom för att har inte ville komma till Kiruna och prata med dem under pågående strejk.
Det som hände i Kiruna 1969 skapade inte bara braskande nyhetsrubriker över hela landet, det ruskade också om i den svenska modellen.
Gruvstrejken förändrade svensk arbetsmarknad på många sätt. Strejken blev upptakten till att riksdagen skapade nya lagar om arbetsrätt, anställningsskydd och medbestämmande i arbetslivet.
Om sina minnen från gruvstrejken har Christina nu skrivit en bok. I nästa vecka debuterar hon som författare med en barnbok som i text och bild berättar om gruvstrejken för femtio år sedan.
Huvudpersonerna i boken är barnen Pentti och Stina och gruvarbetaren Holger. Barnen får följa med Holger när han går på strejkmöte i stadshuset.
Snart finns inte detta stadshus längre. Sprickbildningar från gruvan gör att stadens gamla centrum, med hus och allt, måste flyttas. Det gamla stadshuset ska jämnas med marken och ett nytt har byggts upp tre kilometer bort, där Kiruna nya centrum ska placeras.
Gruvstrejken för femtio år sedan är en milstolpe i svensk historia, ett kulturarv av högsta värde som inte får glömmas bort.