De senaste veckorna har Björn Afzelius låt Svarta gänget spelat i mitt huvud:
När jag följt hur moderater rest till Norge för att delta i valrörelsen till stöd för sitt systerparti Höyre, främlingsfientliga Fremskrittspartiet och de andra i det norska borgerliga samarbetet.
När jag har läst hur moderaten Tamás Lakatos kallat ett par bostadsområden i Kalmar för ghetton. Och hur han velat förhala att Kalmar ska ta emot fler flyktingar som flyr krig och förtryck.
Och när jag sett hur statsminister Fredrik Reinfeldt (M) gratulerat Höyres partiledare Erna Solberg till de valframgångar som har lett fram till att Norge nu får en blåbrun regering med Höyre och Fremskrittspartiet.
Den svenska motsvarigheten skulle vara en regering med Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Så det är inte konstigt att jag har påmints om Svarta gänget:
”Då var dom kompis med fascisterna. Då var dom bundis med nazisterna. Då var dom bästis med rasisterna. Då var dom ett med falangisterna.
Det var då, det var länge sen. Men nu står samma Svarta Gäng och har häng på ministertaburetterna igen!
Nu har dom putsat upp fasaderna. Nu ser dom ut som demokraterna. Nu går dom själva ut på gatorna. Nu vill dom kallas ’Moderaterna’.
Det är bluff! Det är samma gäng! Om igen, samma Svarta Gäng! Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!”
När moderaterna kampanjar för en blåbrun regering, när de uttalar sig okunnigt och förnedrande om bostadsområden, och när Reinfeldt gratulerar Erna Solberg, då avslöjar de sig själva.
De visar vilka de är. De vill ha makten till varje pris, även om det innebär att regera med ett främlingsfientligt parti. De ser ner på mångkulturella bostadsområden. De vill göra det svårare för flyktingar att komma hit.
Detta vittnar om en människosyn som skrämmer mig som socialdemokrat. Jag tror på alla människors lika värde, oavsett hudfärg och bakgrund. Och på ett samhälle där alla får plats som präglas av respekt och omtanke. Där vi bryr oss om varandra och hjälps åt. Medmänniskor emellan – oberoende var du är född eller kommer från.
Valen nästa år handlar om detta. Om hur vi ser på varandra och vilket samhälle vi vill ha.
Förra veckan presenterade Höyres och Fremskrittspartiets ledare sin regeringsöverenskommelse.
Vi måste kämpa för att slippa se Fredrik Reinfeldt (M) och Jimmy Åkesson (SD) göra samma sak här i Sverige om ett år. Efter de senaste veckorna går den risken tyvärr inte att utesluta.