Min hyllning till Tornedalen

"Än flyter Torne älv – oftast stilla, men tidvis upproriskt", skriver Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter.

"Än flyter Torne älv – oftast stilla, men tidvis upproriskt" skriver Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

"Än flyter Torne älv – oftast stilla, men tidvis upproriskt" skriver Gunnar Lassinantti, tidigare verksam vid Palmecenter, i en gästkrönika på sidan 2 i NSD.

Foto: NSD Arkiv

Gästkrönika2023-08-23 16:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tornedalen har sargats, men tornedalingarna rest sig. Utflyttning, glesare service, dyrare bensin. En ljuspunkt är Pellohallen, länets mest välsorterade glesbygdsbutik, där finska kunder står för 80 procent av omsättningen.

Mönstret med småjordbruk och kombinationssysselsättning jord-skog-flottning-självhushållning är borta. 

De stora barnkullarna har flyttat till jobb och utbildning på annat håll. Utöver träindustrin har industrialisering skett med Kaunisvaaragruvan, med en omsättning på nio miljarder kr och vinst på tre  miljarder kr under senaste tre åren.

Tornedalingar har lidit av mindervärdeskomplex, förtryck och halvspråkighet. Arbetsstugorna tillkom efter nödåret 1902, verkade 1903-1954 och väckt bittra minnen, skildrat i en utställning på Norrbottens museum. 

Slutrapporten föreligger från sanningskommissionen om tornedalingar, lantalaiset och kväner.

De flesta tornedalingar har lyckats väl långt hemifrån liven. Själv har jag aldrig känt mindervärde på grund av rötterna i Tornedalen.

En mental gräns har lagt sig längs älven. Deltagandet i aktiviteter på andra sidan gränsen är litet. På biblioteket i finska Pello möter jag inga andra svenskar. 

Få läser och skriver finska texter, men allt fler böcker ges ut på meän kieli.

På 1950-talet upphörde förbudet att tala finska i skolor och på raster, mycket tack vare Ragnar Lassinanttis insatser som ny riksdagsman. Till Skolöverstyrelsen skrev skolinspektör William Snell, att finska ordförrådet starkt försämrats bland Tornedalens barn. 

Sent, kanske för sent, accepterades språket med radioprogrammet Pohjoiskalotti och kulturkonferenser i Övertorneå. Ragnar Lassinantti varnades för positiv inställning till finskan med orden ”det kan kosta partiet röster i val”. TV:n från 1962 accelererade försvenskningen.

Ett paradigmskifte med bejakande av meän kieli på 1980-talet förde med sig en kulturell offensiv inom litteratur, teater och musik, anförd av Bengt Pohjanen i spetsen.  Identiteten, samhörigheten och självkänslan stärktes. De har ett känslodjup utöver språk, kultur och laestadianska religionen, som också bärs upp av dalens särpräglade humor. 15 juli utnämndes till Tornedalens dag, mitt i dalgångens fagra, blomstrandesommar.

Entreprenörer, eldsjälar och mecenater som Pellosonen Allan Lehto är ovärderliga ledare i förändringsarbetet med förankring bakåt i tiden och inriktning på framtiden. Sommarmarknaderna i bygden sjuder av liv och meän kieli.

Än flyter Torne älv – oftast stilla, men tidvis upproriskt – som den alltid gjort.