Efter en tid med döda och skadade och stora manifestationer mot våld och terrordåd återgår vi till det "normala".
Eller gör vi det?
I veckan var jag i princip instängd i en stor byggnad i Göteborg där socialdemokratiska partiet kongressade och fattade beslut om allt det där som påverkar våra liv.
Temat för kongressen var "Trygghet i en ny tid". Men ingen hade förstås kunnat föreställa sig att den politiska programförklaringen omedelbart skulle visa sig vara så rätt.
Terrorattacken i Stockholm påverkade S-kongressen. Debatterna blev än tydligare. Jobbfrågorna i centrum ja, men också polis, försvar, ordning och reda (i hela landet!)
Är detta det "nya normala"? Kanske.
Vi lever i en föränderlig värld. Den är så mycket större och så mycket närmare än den var för bara några år sedan. Vi lever gott på den och den har kommit oss så mycket närmare.
På kongressen i Göteborg beslutades om allt från försvaret av öppenhet till nolltolerans mot våld mot kvinnor, till polisens närvaro i glesbygd och migrationspolitiken. Men glöden i de klassiska frågorna består.
När "hyvlingen" av arbetstid och lönedumpningen stod på dagordningen förvandlades kongressen till en knuten näve. Det kändes igen och det var skönt.
Samtidigt bekräftades en gammal sanning: Socialdemokratin är – och måste nog klara av – att vara både öppen hand och knuten näve. I alla tider. I hela landet.