Nyligen kunde vi se hur de fyra bankerna redovisat rena drömresultaten. I år kommer dessa banker att tjäna 70 miljarder kronor. De tre senaste åren har de delat ut inte mindre än 100 miljarder kronor till sina ägare. Lönsamheten motsvarar 15 procents avkastning på ägarnas kapital i bankerna.
I ett land utan inflation och med riskfri ränta nära noll är 15 procents avkastning inte illa alls.
Det innebär att ägarnas förmögenhet fördubblas på fem år, tredubblas på åtta och fyrdubblas på tio år. Bankernas börsvärde har stigit kraftigt och börjar närma sig 1000 miljarder kronor. Kraftigt sänkt skatt på vinsterna har hjälpt till.
Det är en formidabel upphämtning. För bara några år sedan stod ju några av dem inför undergång efter att ha gjort vanvettiga affärer i Baltikum. De räddades den gången av svenska folket genom att Riksbanken ställde upp och lånade ut flera hundra miljarder kronor när bankernas vanliga långivare inte vågade längre.
Dessutom gjorde Riksdagen kraftfulla åtaganden för skattebetalarnas räkning för att stärka förtroendet för bankerna. Också några av bankernas ägare ställde upp för att stärka sina bankers finanser, inte minst Folksam som blivit dominerande ägare till Swedbank på kuppen.
Utan starka banker stannar Sverige. Det blev vi påminda om när förlusterna i Baltikum slog till och bankerna inte hade pengar att låna ut till vanliga företagskunder.
Men de senaste årens extrema utveckling väcker också frågor.
Staten sätter upp sådana regler för bankverksamhet att de storbanker som redan finns i praktiken är skyddade från hotet om konkurrens. Därför kan de själva som grupp i stort sett bestämma hur mycket svenska folket skall betala till bankernas lönsamhet.
När de vältrat över alla kostnader för sin lekstuga i Baltikum på de svenska kunderna och hålen fyllts igen kan de fortsätta att ta ut samma finansiering men nu använda övervinsterna till aktieutdelning istället. Är det rimligt att privatpersoner och småföretag skall betala jättebelopp år efter år till de som äger banker istället för att pengarna kan användas till konsumtion eller investeringar?
Kanske borde också landets konsumentkooperatörer ställa sig frågan om hur stora vinster deras bank skall ta ut av sina kunder och om dessa vinster skall användas till utdelning eller återbetalning till kunderna. Vad sägs om lite inlåningsränta?