Det märks att regeringen är allt mer oroad över att misslyckandet för politiken börjar bli alltmer uppenbart, Nu senast på att finansminister Borg lovar att ta bort den differentierade avgiften till a-kassan och att återställa den till hur det var innan alliansregeringen tillträdde, förutsatt att det ekonomiska läget tillåter som han uttrycker det.
Förändringen som gjordes av alliansregeringen har inneburit att många inte har råd med försäkringen och därmed står utan ersättning från a-kassan när arbetslösheten slår till. Finansministerns flört till löntagare i allmänhet och lågavlönade LO förbund i synnerhet är inget annat än valtaktik.
Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad åtgärder med det uppenbara syftet att hålla nere löneökningarna.
Reinfeldt var tydlig i frågan under den första borgerliga mandatperioden. Branscher med hög arbetslöshet uppmanades av statsministern att hålla igen på lönekraven Och nu har det kommit en forskarrapport som just visar att regeringens politik håller nere löneutvecklingen. Men en del klarar sig – gissa vilka.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att fack och arbetsgivare tar ansvar för lönebildningen. Staten ska inte lägga sig i frågan och regeringen lovordar den svenska modellen och ger sken av att låta arbetsmarknadens parter ta ansvar.
Men Reinfeldt och Borg är finurligare än så. Genom den omvälvande förändringen av a-kassan, genom sänkta arbetsgivaravgifter för anställda under 26 år, genom regelverket för migrerande arbetskraft från länder utanför EU har regeringen aktivt arbetat för en lönepress nedåt.
Ingen kan ha missat reportaget om hur män från Kamerun lockades till Sverige för att arbeta med skogsplantering. Lönerna som utlovades av arbetsgivaren var i enlighet med svenska kollektivavtal. Så långt var allt gott och väl.
Migrationsverket fattade beslut om arbetstillstånd men följer sedan inte upp att arbetsgivaren håller avtalet gentemot arbetstagaren och detta utnyttjas av alltför många arbetsgivare.
Vi ser samma situation inom restaurangbranschen. Det är arbetsgivare som inte drar sig för att tjäna pengar på att utnyttja utsatta människor. Men regeringens företrädare, integrationsminister Tobias Billström, säger att regelverket är bra och att det är en facklig uppgift att se till att kollektivavtalen efterföljs.
Men dessa stackars människor vågar inte protestera, vågar inte kräva sin rätt enligt kollektivavtal för de riskerar då att tvingas lämna landet.
Jag hör inte till dem som vill att staten eller någon myndighet ska avgöra om en arbetsgivare behöver arbetskraft. Däremot anser jag att lagen behöver ändras så att den förhindrar rovdrift på denna utsatta grupp av arbetstagare.
Men kanske är frågan inte valtaktiskt viktig.