Den politiska viljan verkar saknas

Under 2023 har nu fler dött på jobbet än på 15 år. Föräldrar som aldrig kommer hem till sina barn, sår som rivs upp i familjer, kollegor och närsamhälle. Två arbetare på Northvolt har avlidit, bara dagarna efter olyckan när fem byggnadsarbetare dog när en hiss rasade. 

Jag vågar nästan inte skriva siffran, den utdateras så snabbt. Men just nu har 59 arbetare dött på jobbet under 2023. Det är en nationell kris.

Det är svårt att sätta ord på dessa tragedier och följderna för de drabbade och deras nära. Det är glädjande att det verkar vara full uppslutning kring att ta reda på orsakerna och dra konsekvenserna av det.

Men jag är orolig för att även dessa dödsfall läggs till handlingarna som en tragisk olycka. Det är alltför vanligt att utdragna rättsprocesser landar i att man inte kan utreda ansvaret. Ofta kommer de som ansvarar för arbetsmiljön – arbetsgivarna – lätt undan.

Vad som inte är svårt är att sätta ord på ilskan över att det tillåts vara på det här sättet. 

Jag kan fylla hela den här texten med exempel på fruktansvärda händelser. Den fjortonårige pojken som välte med ett arbetsfordon på sitt sommarjobb. Den 18-åriga kvinnan som jobbade på LKAB I Kiruna. Tvåbarnspappan som klämdes ihjäl under en lastbil. 

Varje gång fylls spalterna av chock och förtvivlan, men var finns den politiska kraften? Nu krävs en kriskommission så detta aldrig sker igen. 

Det vi har sett från regeringen är lite ändringar i marginalen i Arbetsmiljöverkets uppdrag och ett försök att få ”oberoende experter” att ersätta skyddsombud utsedda av sina arbetskamrater. Tjänstemän utan förankring på arbetsplatserna kommer naturligtvis inte hjälpa.

Det som krävs är något helt annat. Att öka skyddsombudens befogenheter, öppna arbetsplatserna. Att regionala skyddsombud får agera även på arbetsplatser där fackliga medlemmar saknas.

Facken vet vad som krävs. Men den politiska viljan verkar saknas. Kanske kan den senaste tidens dödsvåg ändra på det.

Sätt stopp på ändlösa entreprenörskedjor där huvudentreprenören formellt slipper arbetsmiljöansvaret och oseriösa aktörer längre ner i kedjan duckar sitt ansvar. Begränsa antalet underleverantörer vertikalt till två.

Ta tillbaka kontrollen på arbetsmarknaden, sätt stopp för exploateringen av invandrad arbetskraft, kapa banden till organiserad brottslighet.

Utan dessa förändringar är det närmast omöjligt även för det mest nitiska skyddsombudet att arbeta systematiskt för en säker arbetsplats. 

Nu får det vara slutpratat. Riv av skygglapparna.