I år är det Kulturarv 2019. Region Norrbotten och Norrbottens hembygdsförbund passar därför på att samarbeta och slå ett extra slag för länets olika kulturarv.
Vi får aldrig glömma vår historia och våra rötter, därför är arbetet med kulturarvet så viktigt. Kulturarv skapas oavbrutet hela tiden och var och en av oss är en del av detta arv.
På Örnäset finns ett av Luleås kulturarv, kvarteret Tången. Kvarteret byggdes på femtiotalet, när stadens befolkning ökade i samband med järnverkets expansion.
Hela stadsdelen Örnäset kom till i en tid när folk längtade efter att få flytta in i moderna bostäder med rimliga hyror.
När området byggdes rådde det stor bostadsbrist i Luleå. Trångboddhet och dåliga sanitära bostadsförhållande var vardag på den tiden. Behovet av nya bostäder var akut. Människor som bodde i urusla bostäder behövde flytta till bostäder som var modernare och bättre, ett behov som var akut inte minst för barnfamiljerna.
Ett ytterligare skäl till den stora bostadsbristen var det nya järnverkets behov av folk. Bostäderna i Luleå räckte helt enkelt inte till för att förse järnverkets personal med tak över huvudet.
Familjerna som flyttade till Örnäset var ofta barnrika och som regel levde dessa på en lön, mammorna var hemma med barnen och papporna var på jobbet.
Förskola och barnomsorg var okända begrepp, men barn fanns det gott om. I ett av husen på Örnäset bodde tjugosju barn.
Flerfamiljshusen på Tången är idag en värdefull del av Luleås historia, ett kulturarv som är värt att bevara. Kvarteret växlar mellan putsfasader och röda tegelhus murade i vackra munkförband.
De tjugofyra husen mellan Edeforsgatan och Vretvägen (idag ägt av Heimstaden) speglar den optimism som rådde på femtiotalet, då stadens befolkning ökade med tusen personer om året.
Genom att bilda de två kommunala bostadsföretagen Stiftelsen Malmudden och Stiftelsen Industribostäder fick stadens styrande fart på byggandet.
På kort tid byggdes sexton hundra lägenheter i stadsdelarna Malmudden, Örnäset och Skurholmen.
Den statliga bostadspolitiken, med hyggliga lånevillkor riktade till kommunerna, gjorde det möjligt att bygga allmännyttiga bostäder i kommunal regi. Detta var en mycket framsynt och klok politik. I dagens politik har allmännyttan ställning tyvärr försvagats, men med lite mod och klokskap borde politiken kunna ge allmännyttan ny upprättelse.
Det är dags att börja tala om folkhemmet igen. Och därmed slå vakt om ett av våra viktiga kulturarv.