Vi får ofta höra att vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Jag tycker dock det finns risker med ett sådant påstående.
Visst stämmer det att vi ligger före andra länder när det gäller sådant som andel kvinnor på arbetsmarknaden, utbyggd barnomsorg och en stark jämställdhetslagstiftning. Men risken är att självberöm gör att vi glömmer hur mycket som faktiskt återstår att göra.
Sverige har till exempel fortfarande en av Europas mest könsuppdelade arbetsmarknader. Och trots att vi från LO-förbundens sida drivit frågan om löneutjämning i avtalsrörelserna så har kvinnodominerade branscher fortfarande genomsnittligt lägre löner än manligt dominerade.
Oftast brukar löneskillnaderna redovisas genom att jämföra heltidslöner, men det ger en missvisande bild av hur mycket pengar som faktiskt finns i plånboken varje månad. Vi menar därför att man måste räkna med det utbredda deltidsarbetet bland kvinnor. Det gjorde vi i LO när vi förra veckan, inför internationella kvinnodagen, presenterade Sveriges Jämställdhetsbarometer.
Vår undersökning visar t ex att den faktiska månadslönen mellan kvinnor och män i LO-yrken är sextusen kronor. Ännu större blir klyftan då man jämför med tjänstemännen. Den faktiska skillnaden i månadslön mellan kvinnor i arbetaryrken och män i tjänstemannayrken är 20 000 kronor i månaden.
Så här kan det inte få fortsätta. Det är hög tid att ta kampen för jämställdhet på allvar igen.
De kvinnor som vill jobba ska kunna göra det. Ta bort de ofrivilliga deltidstjänsterna. Förbättra kvinnors arbetsvillkor. Modernisera välfärden så att den passar dagens arbetsliv, med barnomsorg även vid obekväm arbetstid, och en äldreomsorg som inte förutsätter att (kvinnliga) anhöriga ska gå ned i arbetstid för att ta hand om sina eller sin partners föräldrar.
Jämställ lönerna, och driv på för ett jämställt familjeliv! Här har inte bara politikerna, utan också vi i LO, ett stort ansvar. Vi måste bli bättre på att i löneförhandlingarna uppvärdera kvinnors yrken. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor måste minska.
.
Detta är inte kvinnofråga, det är fråga för alla. Även om kvinnor varit pådrivande så gäller kampen för det jämställda samhället också oss män.
Med ökad jämställdhet får vi ett bättre samhälle och en starkare välfärd. Det tjänar alla på, både kvinnor och män.