I söndags var det tio år sedan jag började jobba på Norrbottens Handelskammare.
Vilodagen ägnade jag därför till att njuta av gamla minnen, allt jag upplevt och de människor som jag har upplevt det med. Saker jag gjort som blivit bra och saker som gått käpprätt åt pipsvängen. Och så klart fick jag minnas alla de härliga människor och företag jag lärt känna på vägen.
Men jag fick också tänka på hur det var då, och hur det är nu. Går det att säga att något förändrats i vårt län under dessa år? Har det blivit bättre eller sämre att vara företagare i Norrbotten?
Jag skulle tveklöst säga att det är bättre nu. Det finns ett annat driv och en annan framtidstro i vårt län nu. Vi har rekordinvesteringar och ett kompetensbehov vi aldrig sett maken till. Etableringarna duggar tätt och vi är i täten på nästan alla tillväxtkurvor.
Men att jämföra Norrbottens näringslivsklimat 2004 med 2014 känns dock inte riktigt rättvisande, för konjunkturläget är ett helt annat idag. Men vi kan fråga oss om det bara är olika ekonomiska termer såsom konjunkturcykler, råvarupriser, räntelägen och annat som råkar peka åt rätt håll samtidigt, eller om något blivit fundamentalt annorlunda i Norrbotten?
Jag skulle vilja peka på två saker som vi verkar blivit bättre på. Två saker som jag tror bidrar till vår tillväxt och till ett allmänt bättre välmående idag än för tio år sedan:
Det första är att vi har rakare ryggar. Vi är mer stolta över vilka vi är, vilken kultur vi är sprungen från och vilken kultur vi lever i. Våra företag möter i allmänhet resten av världen lite mer upprätt och lite mindre ursäktande. Vi vet i högre grad vilka tillgångar vi har, vad vi kan och vilket värde detta har.
Det andra är vår förmåga att samarbeta. Både företag och de strukturer som ska stötta företagen i dess utveckling har blivit mycket bättre på att jobba tillsammans. Insikten att vi genom samarbete kan nå nya marknader är radikalt annorlunda idag, vilket krävs i en allt mer globaliserad ekonomi.
I det framtida Norrbotten har vi ett eget val att göra: Antingen kan vi låta denna stolthet och samarbetsförmåga vara tillfälliga fenomen som vi fått uppleva för att pilarna pekat åt rätt håll. Eller så kan vi ta det till oss och stå där med raka ryggar och med omtanke om varandra, den dag pilarna pekar i annan riktning.
Låt kommande tio år visa att vi valde rätt.