När jag i sociala medier tar del av oförsonliga ordväxlingar mellan nutida politiska motståndare brukar jag ibland tänka på Thage G Petersons välskrivna minnesord över Nils G Åsling. Den förre centerpartistiske industriministern, som gick bort 12 augusti 2017, hade levt ett långt och innehållsrikt liv. Han blev 89 år.
Thage G själv är nog mest känd som industriminister i Olof Palmes regering under 1980-talet. Peterson och Åsling stod alltså mitt i den politiska konflikt som konkret tog sig uttryck i de klassiska valdebatterna mellan Olof Palme och Torbjörn Fälldin.
Många av oss minns kanske de politiska konflikterna från den tiden som hårda och ibland oförsonliga. Men i Thage G Petterssons minnesord över Nils G Åsling finns en annan och inte lika ofta uttalad aspekt av 80-talspolitiken. Där finns respekten för en intellektuellt hederlig politiker från ett annat parti. Där finns en vilja att förstå. Att inte bara fokusera på det som skiljer, utan även se likheterna. Där finns också en nyfikenhet. Varför kom de så ofta, trots många gemensamma erfarenheter, fram till olika slutsatser?
Thage G Petersons minnesord blir en hyllning till det demokratiska samtalet och till en person som stärkte detta från ett annat perspektiv än hans eget. Orden påminner oss om vikten av att lyssna till andra uppfattningar än de som är våra egna.
Den strävan fanns där hos båda två. Man förstår varför socialdemokraten Thage G och centerpartisten Nils G blev goda vänner.
Vi kan kalla denna insikt för den politiska G-punkten. En gemensam politisk nyfikenhet och en insikt om vikten av att respektera andras åsikter, parad med en förmåga att skilja på sak och person.
Men trots att allt detta finns på plats räcker det ibland inte för att politiska överenskommelser ska komma till stånd.
Att hitta fram till den politiska G-punkten är en viktig, men inte en tillräcklig, förutsättning för hållbara politiska samarbeten.
Dagens politiker har dessutom helt andra realiteter att hantera än gårdagens. Vi kan exempelvis inte bortse ifrån att Annie Lööf faktiskt är den mest nyliberala borgerliga partiledaren i modern tid. Samtidigt leder Stefan Löfven ett socialdemokratiskt parti i djup identitetskris, som just upplevt sitt sämsta valresultat på mer än 100 år.
Ibland är det politiskt omöjligt att nå fram till överenskommelser trots att viljan finns. Så var det också på Petersons och Åslings tid.