Jobbpolitiken i förfall när den behövs som bäst
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
På seminariet presenterades rapporten "Arbetsmarknadspolitik i förfall - arbetslöshetsförsäkringen, arbetsförmedlingen och politiken". Rapportförfattarna och föreläsarna var tämligen ense om att Sveriges en gång så framgångsrika arbetsmarknadspolitik numera är i fritt fall och har förfallit på ett mycket farligt sätt.
Det har gjort oss mycket illa rustade för den rekordarbetslöshet på 10-12 procent som vi mycket snart kan vara mitt upp i - och sannolikt också finns kvar när nästa riksdagsval infaller i september 2010.
I praktiken måste arbetarrörelsen (när den nu får makten igen) börja om från grunden. Det gäller allt från behovet av en rejäl nysatsning på Arbetsförmedlingen (som i dag reducerats till ett affärsområde för coaching av alliansregeringen) och en rejäl restaurering av a-kassan till en massiv satsning på vuxenutbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
På 1970-talet och framåt hade vi anpassningsgrupperna och främjandelagen, men vad har vi nu? Arbetsmarknadspolitiken måste åter in på arbetsplatserna för att möta upp de utmaningar som individen på olika arbetsplatser i dag utsätts för i en allt tuffare strukturomvandling och utsortering i prima och sekunda arbetskraft.
Arbetsförmedlingarna, vuxenutbildning/yrkesvuxutbildning, aktiva arbetsmarknadsåtgärder m m skulle behöva 10 miljarder kr ytterligare för att klara det ökade tryck som krisen nu skapar. Men i stället skär man ner, vart fjärde jobb i arbetsförmedlingen försvinner, komvux har hårdbantats, liksom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nu tvingas Arbetsförmedlingen (mitt i värsta jobbkrisen) att spara ytterligare en miljard kr.
Följden blir att det kommer att bli ännu tuffare för de en av fyra unga som i dag är arbetslösa och de ytterligare 120 000 unga som ska ut på arbetsmarknaden åren fram över. Samtidigt ska också långtidssjukskrivna m fl tvingas ut på jobbsök när inga jobb finns.
Växande grupper av så kallade jobbsökande kommer att riskera att slås ut i krisens spår. Många för gott, många kommer aldrig någonsin in på arbetsmarknaden igen, oavsett ekonomisk konjunktur.
Konjunkturinstitutets färska rapport om fortsatt fall i ekonomin och en snart tioprocentig öppen arbetslöshet (en kvarts miljon fler arbetslösa, spår KI) är är inte precis någon rolig läsning mot den här bakgrunden.
Jag saknade S-riksdagsledamöterna (åtminstone några) bland de arbetsförmedlare, utredare och journalister som fanns i publiken på Tankesmedjans kunskapsrika seminarium. Förhoppningsvis läser de som inte var där den välskrivna 42-sidiga rapporten.
Men somliga kanske redan anser sig vara "fullärda" på området?