1, 2,3 och jag är live, i folkhemmets nyhetskälla nummer uno. Nämligen Aktuellt.
Mitt hjärta bankar och jag kallsvettas. Jag står bredvid Cecilia Gralde. Jag menar, herregud. Dra mig baklänges någon. Jag växte upp med henne i rutan, och nu står jag bredvid henne. I SVT, i egenskap av debattör. Om nivån av nypa-sig-själv-i-armen är hög? Jodå.
Min motdebattör är politikern Olle Burell (S) och vi är där för att diskutera könsuppdelad idrott. Hösten 2016 blossar en intensiv debatt upp i Sverige om idrott och könssegregation.
Allting tar sin början i ett mycket kontroversiellt beslut som skolinspektionen tar. Den muslimska friskolan Al Azraskolan i Vällingby delar upp flickor och pojkar under idrottslektioner. Vilket de anmäls för med hänsyn till läroplanen.
Skolans rektor försvarade beslutet och hänvisade till elevinflytande. Och lyfte det faktum att initiativet om uppdelningen faktiskt kom från eleverna.
Det finns inga siffror som visar hur vanligt könsuppdelad idrott egentligen är i Sverige, och skolinspektionen hade aldrig tidigare behövt hantera någonting liknande förr. Utbildningsministern Gustav Fridolin rasar mot beslutet. Debattartikel efter debattartikel publiceras i ämnet. Många gånger är de givetvis onyanserade.
”Vissa av våra flickor vill kunna ta av sig sjalen och ha shorts och t-shirt på lektionen. Det skulle vara svårt om det fanns jämnåriga pojkar eller en manlig lärare där,” sa en av idrottslärarna som undervisar flickorna.
Könsuppdelade idrottslektioner är som förstått ett ämne som onekligen rör upp.
Ur ett historiskt perspektiv är detta dock ingen ny företeelse i Sverige. Ända fram till 1970 hade vi i Sverige könsuppdelad idrott.
Det främsta argumentet emot könsuppdelad idrott är att det upprättar stereotypa könsroller, och att det skulle grunda sig i religiösa motiv. Vilket det inte per automatik behöver vara, ett exempel på detta är Bjärehovsskolan, som har könsuppdelad idrott sedan många år tillbaka.
Rektorn Ann-Louise Raquette Berlin argumenterar med att ett resultat de också sett är just ett aktivt deltagande på lektionerna och ett högt betygsresultat som är lika för tjejer och killar, samt att det primära syftet måste vara att eleverna skall känna sig trygga.
Det är den individuella tryggheten hos varje elev som vi måste utgå ifrån. Något som jag även påpekade i SVT-samtalet med Gralde och Burell.
Det är viktigt att kunna diskutera frågan om könsuppdelade idrottslektioner utan överdrifter, känslomässiga argument och förenklingar.