I förra veckan samlades en massa folk i Arjeplog till ett sommarseminarium. Arrangören Maria Söderberg hade bjudit in min dotter Åsa att tala på seminariet, och eftersom jag var hennes chaufför fick också jag vara med.
Det blev en minnesrik dag.
Arjeplog är en fantastisk kommun. Det bor inte så många människor där, men folket i samhället har en kraft som imponerar starkt på mig.
På sommarseminariet, som hölls mitt i vintern, pratade föreningslivet, bildningsförbund, kulturarbetare, kommunala tjänstemän och kommunalråd sig samman för att hitta på nya grepp för att stärka framtidstron i bygden.
Under de senaste årtionden har testföretag av olika slag gett kommunen både näring och livskraft. Biltestarna har inneburit att det under vintern är full fart på hotellen och matställena.
För ortens entreprenörer och serviceföretag har testverksamheten blivit en ovärderlig tillgång. Det tycker alla är jättebra, men på sommaren vill Arjeplog göra mer.
Många höll fram Arjeplogs Filmfestival som ett bra exempel på sådant som sätter Arjeplog på kartan. Jag håller med, filmfestival betyder mycket för samhället.
I år blir det tionde gången och den pågår den 14-16 februari. På invigningen, som sker på torget, medverkar bland andra Maria Lundqvist.
Det är alltid viktigt att sätta sin egen hemort på kartan. När hembygden blir positivt omnämnd i medierna känner många människor en stor stolthet.
Flera på mötet mindes med glädje tiden kammarmusikfestivalen Lapplands Festspel som pågick mellan 1986 och 2000. Det satte verkligen Arjeplog på kartan.
Det är kanske dags att starta en ny sommarfestival i Arjeplog, kanske med folkmusiken som tema. En sådan årlig festival skulle säkert gå att få ihop i Arjeplog, inte minst med tanke på den samlade kraft som visades upp på sommarseminariet.
Kultur- och musikfestivaler gör folk glada och stolta. Och glädje och stolthet är viktigt!
Själv kommer jag ihåg när jag första gången blev riktigt stolt över Luleå som stad. Det var sommaren 1988, då seglings-VM gick i Luleå. Tävlingarna invigdes av kungen och en stor fet sol sken över Norrbotten under hela tävlingsveckan.
Den sommaren flyttade café- och restaurangägarna ut sina möbler på trottoaren och vi Luleåbor kom på hur trevligt och fint det var att vara ute natten lång, med barn och allt. Ingen av oss ville gå hem och lägga sig. Man var inte trött, bara glad.