M är inget parti för vanligt folk

Temperaturen utomhus sjunker, men i valrörelsen stiger den. 

Alternativen vi redan visste att valet stod emellan klarnar och desperationen tilltar hos valets stora förlorare så här långt – Moderaterna.

Moderaterna är verkligen inget parti för vanligt folk. Det här valet lika tydligt som tidigare. Förstärkningarna av a-kassan ska dras tillbaka, karensdagarna ska bli fler, stupstocken för långtidssjukskrivna ska tillbaka. Löner ska pressas tillbaka och oredan kring arbetskraftsinvandringen ska fortgå. Kortsiktiga och ohållbara lösningar på komplexa problem. 

Det är kort och gott arbetarhat som driver Ulf Kristersson.

Tillsammans med en brokig och tilltufsad samling partier hoppas han bli statsminister. I själva verket är hans statsministerkandidatur historiskt svag. 

Anpassningen M gjort mot Sverigedemokraterna tycks, föga överraskande, främst ha gynnat SD.

Det går inte att ifrågasätta att Jimmie Åkesson vill byta statsminister. Förmodligen vill han väl se sig själv på den platsen, något jag har mycket svårt att se bli verklighet. 

Den enda sannolika borgerliga regeringen är en med Ulf Kristersson som statsminister, med SD som ett mer eller mindre starkt stödparti.

I LO:s egna mätningar ligger Moderaterna på sedvanliga bottensiffror, arbetare gillar inte högerpolitik. Inte heller de arbetare som säger att de ska rösta på SD. Samtidigt innebär en röst på SD en röst på a-kasseslaktaren, utförsäkraren, karenskramaren Ulf Kristersson. 

Men SD är också ett tydligt högerparti i ekonomiska och fackliga frågor.

Jimmie Åkesson tillkännagav nyligen att hans parti inte längre står för arbetsmarknadsprövning vid arbetskraftsinvandring. Lönedumpning och utebliven kontroll över arbetsvillkor ska få fortgå. Genomskinligheten i SD:s migrationspolitik är uppenbar. Så länge invandringen ger ökade intäkter till fuskbolag är de tydligen okej. 

Jimmie Åkesson har väl varit en sväng hos någon näringslivslobbyist igen. Anpassningen till klassisk högerpolitik fortgår.

Moderaternas högerpolitik är inte vad LO-väljarna vill ha, det har blivit tydligt ju mer jag varit ute i landet och pratat med medlemmar. Man är orolig för prisökningar, elpriser, brottslighet och svag välfärd. Att då komma med förslag som tar från de grupper som har det allra svårast och där allas trygghet minskas är ingen valvinnare.

Detta är alternativet till Magdalena Andersson. En arbetarfientlig, en farlig och en instabil regering. Dåligt för Sverige, dåligt för vanligt folk.