Norrbotten är hemma för mig

Jag är mycket glad över frågan jag fick för en tid sedan från NSD:s Olov Abrahamsson: Vill du vara en grön röst bland alla röda röster på tidningens ledarsida? 

Även om det vid mitt frukostbord var Norrbottens-Kuriren som lästes med Bo Östmans sylvassa krönikor som krydda till frukostflingorna, tackade jag självklart ja. 

Norrbotten är hemma för mig. Det är här jag växte upp, lärde mig läsa, pulsade i snödrivor och engagerade mig politiskt för första gången. 

Här åkte jag skridskor i Delfinen och spenderade otaliga helger i tennishallar runt om i länet. Här grundlades min norrländska identitet och min kärlek till vintrar, ljusa sommarnätter och den kärva enkelheten och solidariteten som jag förknippar med just Norrbotten.  

I förra årets riksdagsval fick jag förtroendet att toppa MP Norrbottens riksdagslista, tillsammans med Henrik Blind från Jokkmokk. Även om det inte blev någon riksdagsplats för mig från just Norrbotten känner jag mig som en representant också för detta län. 

Kanske kan man säga att jag levandegör storregiontanken, som boende i Härnösand, uppväxt i Luleå och med släktrötterna i Älvsbyn och i Västerbottens inland. Grön med en skvätt av rött och ett arv från det frisinnade Västerbotten. 

Denna vecka invigs Jokkmokks marknad och jag planerar att göra ett besök där. Jag ser fram emot samisk kultur och konst, viktiga diskussioner om gruvpolitik och sanningskommissionens arbete och, inte minst, överförandet av Etnografiska museets samiska samling till Ájtte. 

Den samiska historien och nutiden och den gränsregion Norrbotten är, med kulturmöten som en livsnerv, är något att vara stolta över och förvalta med omsorg.

Besked kom också till slut att sanningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset har getts förlängd tid för sitt arbete. Det var för väl. 

Erfarenheter från arbetet med sanningskommissioner i andra länder visar att ett grundligt arbete med god dialog med alla berörda är en nyckel för att nästa steg – försoningen – ska kunna genomföras. 

Ett syfte med sanningskommissionerna för både tornedalingarna och samerna är att synliggöra den hårdföra assimileringspolitiken. Vi måste undvika att hamnar där igen. Jag vill inte att vi i framtiden ska behöva tillsätta sanningskommissioner för dagens minoritetsgrupper. 

SD:s förslag om att avskaffa stödet till minoriteters kultur, dra in böcker på andra språk på bibliotek och skära ner i minoritetsspråksundervisningen i skolan andas just hårdför assimileringspolitik. Det är skillnad på integration och assimilation. 

Vi måste stå upp för det förstnämnda. Det visar oss historien.