Tidigare i vår såg jag en föreställning med dansgruppen Until The End Crew, från Kiruna. Temat var mänskliga rättigheter och allas lika värde. Det var nästan fullsatt i Kulturens hus stora sal och det vi fick se var mycket medryckande.
Föreställningen var ett led i Dans i Nords jubileumsfirande. Dans i Nord fyller nämligen 15 år i år. Grattis!
Det är bra attDans i Nord firar sitt jubileum med buller och bång. Därmed sätts dansen på kartan och detta görs med bästa tänkbara timing.
Precis nu är dansens utveckling i Norrbotten mer aktuell än någonsin tidigare. Norrbotten är i full färd med att bygga upp landets yngsta dansinstitution – och detta med stöd från statens kulturråd.
Den tidigare ledaren och grundaren av Dans i Nord, Maria Rydén, föreslog i en utredning att Dans i Nord skulle ombildas till en dansinstitution för dansen i Norrbotten. Piteå föreslogs bli centrum för dansens pedagogik och Luleå ett centrum för dansen som scenkonst, dansens hus.
Även Haparanda och Gällivare och andra kommuners skulle ges en viktig roll i dansen i framtiden.
I Norrbotten finns ett gediget stöd för en dansinstitution. Maria Rydéns förslag har fått ett starkt stöd i länet.
Landstingets och kommunernas gemensamma kulturberedning står bakom förslaget och har skrivit in dansinstitutionen i kulturplanen för Norrbotten.
Luleå kommun har redan avsatt pengar i budgeten för att bekosta sin del av satsningen. Beslutet togs i fullmäktige 2013 och beslutet gäller långsiktigt.
Statens kulturråd (som jag personligen fick träffa i min egenskap av dåvarande kommunalråd i Luleå) lovade att stötta Norrbotten som platsen för landets nästa dansinstitution, ett löfte som fortfarande gäller.
Vi är många som blir vinnare om dansen stärks i vårt län; Ungdomarna som kan utveckla sin dans utan att behöva flytta härifrån, blir vinnare. De professionella dansarna som får dansjobb, blir vinnare. Publiken som får njuta av dansen som konstform, blir vinnare.
Norrbotten som får ungdomar att stanna kvar och flytta hit, blir vinnare.
Dansen som konstform behövs i Norrbotten, precis som vi behöver teatern, musiken, konsten och litteraturen. Utan kulturen stannar Norrbotten.
Till sist. Min förra NSD-krönika, som också handlade om kulturen i Norrbotten, fick ett stort genomslag.
När jag länkade krönikan till min Facebooksida, blev den snabbt delad tjugofem gånger. Tack för Ert kulturintresse.