Förra veckan var jag hemma i Norrbotten igen. Jag talade om mångfald, vid torgmöten som arrangerades i Piteå och Luleå. Och just mångfald är något som alltmer sätter sin prägel på både Norrbotten och hela vårt land.
Nya språk, nya livserfarenheter och nya kunskaper kommer hela tiden in i samhället. För mig är detta något bra, det gör både Norrbotten och hela Sverige rikare.
Men förra veckan fick vårt län också besök av en som inte alls tycker att mångfald är bra, Jimmie Åkesson. Han vill ställa oss mot varandra, granne mot granne, elev mot elev och arbetskamrat mot arbetskamrat, utifrån vilken etnisk eller kulturell bakgrund vi har.
Han påstår att en svensk löntagare har mer gemensamt med svenska direktörer än med sina arbetskamrater med rötter i andra länder. Med ett sådant budskap hoppas han att Sverigedemokraterna, ska kunna växa här i Norrbotten.
Jag tror han får fel. För mig går Norrbotten och rasism helt enkelt inte ihop.
Men Sverigedemokraterna är inte enbart ett rasistiskt parti. De är också ett högerparti, som i nästan nio fall av tio röstar med alliansen i riksdagen. Med stöd av Jimmie Åkessons parti har regeringen sänkt skatten för höginkomsttagare och sett till att arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer får betala högre skatt än andra.
Med hjälp av Sverigedemokraterna har de stoppat förslag om bättre arbetslöshets- och sjukförsäkring. Och det är med Sverigedemokraternas stöd som de privata vinstintressena kunnat fortsätta härja fritt i vår gemensamma välfärd.
Det är med Sverigedemokraterna som Reinfeldt har kunnat regera de senaste fyra åren.
En röst på Jimmie Åkesson är alltså en röst emot förändring och för en fortsatt högerregering i ytterligare fyra år.
Alternativen den 14 september är således antingen en handlingskraftig socialdemokratiskt ledd regering som tar itu med ökad arbetslöshet, växande klyftor och en urholkad välfärd. Eller en blåbrun sörja där Fredrik Reinfeldt fortsätter att hanka sig fram i minoritet, med stöd från Jimmie Åkesson.
I grunden handlar valet om vilket samhälle vi vill att våra barn ska leva i.
Ska vi tillåta ett samhälle som alltmer delas upp i vi mot dem? Det tycker inte jag.
Därför hoppas jag att vi blir många som går och röstar den 14 september – för ett nytt styre i Sverige och ett fortsatt socialdemokratiskt styre här i Norrbotten.