Ledare: Omprövningens tid är här

Omprövningens tid är här. I offentligheten har sossecirkusens ridå gått upp. Och det var partiordföranden själv som drog upp den.
Här är den. Den socialdemokratiska framtidsdebatten - ofta rå, ibland hjärtlig, personfixerad som få men också idépolitiskt riktigt intressant.

Expressens Lotta Gröning menade nyligen att rörelsen är död. Samma kväll var jag på S-kvinnoklubbens möte i Solna och talade bostadspolitik med tjugotalet kvinnor som vill bygga nytt för framtiden. Det är inte den mest vitala samhällskraft som finns men den är långt ifrån död.
Framför allt är inte idéerna döda. Att jämlikheten alltid, alltid skapar en bättre värld än ojämlikheten är en tidlös idé som gång på gång vidimeras av forskningen och i denna tid retoriskt anammats av högern. Den socialdemokratiska tanken har vunnit men socialdemokraterna har förlorat två val i rad med förödande siffror.

Det är bra att plåstret nu dras av när politik, strategi och företrädare synas i sömmarna. Jag är bara rädd för att förnyelsearbetet stannar i det senare. Det är lätt att välja nya företrädare, många känner sig kallade till socialdemokratins topposter.
Det svåra är att vara modig och utmana den socialdemokratiska självbilden. Att se nyktert på vad politiken har åstadkommit och svära i kyrkan när man inser att kovändningar behöver göras. Och att ge ledaren det mandat hon eller han behöver för att leda. Ett exempel är när det rödgröna samarbetet skulle utformas.

I backspegeln tror jag att vi alla kan se vilket sänke vänsterpartiet var för det rödgröna samarbetet och vilket sänke det rödgröna samarbetet var för vänsterpartiet.
Både samarbetet och vänsterpartiet hade klarat sig bättre utan den andre, av den enkla anledningen att vänsterpartiet inte har gjort sin hemläxa och uppdaterat sig. Dessutom blev konsekvensen att socialdemokratin gjorde sin första valrörelse utan hård kritik från vänster. Vi blir inte lika skarpa då.
Allt detta förutsåg Mona Sahlin. Men allt för många ifrågasatte. Var finns självrannsakan nu?

Att utmana den socialdemokratiska självbilden är inte lätt. Men den frihetsrörelse som i arbetarrörelsens barndom befriade människor från reella och intellektuella ok genom reformism och ett bildningsideal är svår att se i dag.
Vi har förvandlat oss själva till en elit som vill föra en politik för dem det är synd om. Men människor vill inte sitta hemma och tycka synd om sig själva. Därför röstar man på det alternativet som man anser ger en verktygen till framgång. Och framgång behöver inte alltid betyda karriär så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Det finns andra själsliga och intellektuella värden som politiken måste låta blomma.

Fortfarande, snart fem år efter att vi blev fråntagna ansvaret för systemen ska vi förklara och försvara systemen framför att lyssna på människor.
Vi vill ha en bättre a-kassa men människor vill ha jobb, vi vill värna hyresrätten och allmännyttan men människor vill ha en egen täppa, vi vill värna arbetstagarens rättigheter men allt färre är anställda och allt fler frilansar. Verkligheten förändras men den socialdemokratiska självbilden består.
Verkligheten behöver jämlikheten och solidariteten mer än någonsin men vi ägnar oss åt att drömskt berätta hur vi tänkte då istället för att genomföra framtiden.

Man kan vara stolt över sin historia utan att förblindas av den. Man kan gilla musiken, estetiken och romantiken från förr och samtidigt omfamna framtiden. Vi går till kärnan. Jag är socialdemokrat därför att jag vet att jämlikhet alltid, alltid är bättre än ojämlikhet. Jag ser hur Sverige sedan 1990-talet, då socialdemokraterna styrde har blivit mer ojämlikt.
Vad ska vi göra?
En ny näringspolitik som får fler att starta egna företag och som får de nya företagen att växa. Ett arbetsliv som omfamnar strukturomvandling, omskolning och nya vägar framåt. En utbildningspolitik som får varenda unge att upptäcka bildningen och kunskapen. En bostadspolitik som ger alla chansen till sina drömmars lya.

På mitt nattygsbord ligger Henrik Berggrens Palme-biografi. Jag läser och smakar på titeln. Underbara dagar framför oss. Jämlikhet blir aldrig omodernt.